6 månader i Nya Zealand

Jag jobbade min sista dag innan julledigheten idag, imorgon bitti kommer min familj hit. Mitt första halvår är väl egentligen inte avklarat förrän 2 januari, men eftersom jag då är på sydön tänkte jag att det är lika bra att göra en liten summering av mitt första halvår här redan nu!


Det senaste halvåret har jag:
- Flyttat till Nya Zealand. Hur coolt är inte det egentligen? Ibland får jag påminna mig om det när jag går där på vägen mellan huset och stan eller skolan, som jag går så ofta. Påminna mig själv om att jag faktiskt bor på andra sidan jorden och vågade flytta hit helt själv.
- Jobbat och bott hos en jättemysig familj. Jag vet att jag skrev om det precis i början, och jag kan meddela att familjen fortfarande är minst lika bra som jag först tyckte de verkade! Jag klagar över jobbet/barnen ibland, och visst finns det jobbiga stunder, men när jag ser bortom bråk och gnäll inser jag hur mycket jag ändå bryr mig om de där två grabbarna och vilken otrolig tur jag hade som hamnade i en så underbar familj.
- Träffat en massa nya vänner. En hel del tyska tjejer som absolut är roliga att umgås med, men framför allt mina underbara, svenska tjejer. Att jag skulle träffa vänner för livet från olika delar av Sverige när jag flyttade till andra sidan jorden hade jag inte helt förväntat mig, men så blev det och jag kunde inte varit gladare över det.
- Rest runt (en del). Bland annat har jag sett Paihia, Whangarei, Rotorua, Taupo, Napier, Hamilton med omnejd och Coromandel. Mycket kvar att se dock, men det är från och med nu jag har de större planerade resorna så det är inte så konstigt.
- Hoppat fallskärm, gjort forsränning, testat couchsurfing, paddleboarding, paddlat kajak till små vattenfall, varit i Hobbiton... och då har jag säkert glömt att nämna en massa saker här! Tänk vad många erfarenheter rikare jag är om man jämförde med ett halvår sedan!



I början när folk frågade vad jag tyckte om Nya Zealand, svarade jag något i stil med att "jag gillar det hittills, men jag har ju inte sett/gjort så mycket än...". Nu svarar jag "jag älskar det!" utan att tveka. Både naturen, människorna och livsstilen, som är så mycket mer avslappnad och öppen än den svenska. När folk frågar om jag vill fortsätta bo här svarar jag visserligen att jag tycker att Sverige också är ett väldigt bra land och det är där jag har alla personerna som betyder mest för mig, så jag vill fortfarande flytta tillbaka till Sverige efter det här stora äventyret. Jag ser trots allt fram emot att plugga i Sverige när jag kommer tillbaka, så än så länge har jag inte den där "vill stanna i NZ för alltid"-känslan. Vem vet, det kanske kommer att ändras under mitt andra halvår här?

Ofta känner jag att jag kommer att vara "klar" med jobbet i juni när det är dags att åka hem och att det därför kommer vara skönt att lämna det och börja med något nytt. Att jag kommer att ha sett så gott som allt sevärt här i landet och tycka att det är dags att komma hem då. Förra onsdagen, när vi satt och tittade på Ethans skolas julkonsert, kände jag dock helt annorlunda. Här börjar man skolan när man är 5, och jag och min värdpappa satt och skrattade åt femåringarna som stod längst fram i massan av sjungande barn (vissa hade faktiskt väldigt roliga saker för sig...). Jag satt och tänkte att "vad roligt det ska bli att se hur det går för Jake när han börjar skolan om ett år! Kommer han vara redo? Vad spännande det blir att se hur han klarar hela den situationen med allt spring i benen och nyfikenhet han har i sig!" Sedan kom jag på att jag ju inte kommer att få se det, för då är jag i Sverige igen. Vad vemodig jag plötsligt kände mig! Samma sak slår mig ibland när jag sitter och har det mysigt med familjen här hemma i vardagsrummet. En dag kommer jag att åka härifrån utan att veta när/om jag kommer komma tillbaka. Då känner jag att det kommer bli jättesorgligt och att ett halvår till är för kort!

Jag vet inte om det framgår av mitt svamlande här, men jag har det helt otroligt bra här. Visst, när barnen bråkar, jag har hemlängtan eller tiden går för långsamt kan det kännas lite tyngre, men det är en så liten del av tiden i förhållande till hur ofta livet leker och hur fantastisk den andra tiden är. När jag promenerar hem från gymmet, sitter uppe halva natten och planerar resor med Frida, äter middag med familjen eller lyckas med konsten att gå till skolan hela vägen med Jake utan att han stannar, då kan det slå mig hur bra mitt liv egentligen är och hur glad jag är att jag tog beslutet att flytta till andra sidan jorden det här året!

Nu är det dags för mig att ta semester! God jul och gott nytt år på er, så hörs vi i mitten av januari!

En sista helg innan semestern

Nu kommer ett sista "det här har jag gjort i helgen"-inlägg innan jag går på semester. Det är tisdag kväll och på lördag morgon kommer, som ni som läser min blogg antagligen redan vet, min familj (både mamma, pappa, Jesper och Jonas) hit. Vi kommer fira jul här tillsammans med min värdfamilj och i övrigt resa runt Nya Zeeland tillsammans. Som jag har längtat! Lite orolig är jag för att det ska bli jobbigt när de åker igen, men mest ser jag bara supermycket fram emot det! Mer om det senare dock, för här kommer som sagt en uppdatering om min senaste vecka.

Hela helgen var det sådär underbart sommarväder, så det har hunnits med kvällspicknick vid stranden, solande, badande och som alltid många skratt tillsammans med mina fantastiska vänner. Jag kan fortfarande inte förstå att Katta och Jenkan åker snart, så även om det här var vår "hej då-helg" tillsammans så var det inte sorgligt på det sättet. Jag har nu även testat paddleboarding (man står upp på vad som ser ut som en surfingbräda, men har en paddel som man paddlar med för att ta sig fram.) Det var inte kallt i vattnet när vi väl kommit i, och det var en sådan där smällvarm dag så det var mest skönt att ramla i vattnet, för ramla i gjorde vi! Lite smått rödfläckig är jag såhär i efterhand, det märks vart jag missade att smörja in med solkräm, så det gick inte att göra sit ups på gymmet igår men det var det värt det för det var riktigt roligt! Nästa steg blir surfing, får hoppas på att det går lika bra!

Lördag kväll var vi inne i stan för att gå på "Christmas in the park". Sammanfattat kan man beskriva det som ett stort event/konsert där en massa kända artister sjöng både jullåtar och "vanliga" låtar. Det var tusentals i publiken och de flesta gjorde som oss, det vill säga hade picknick på gräsplanen det hela ägde rum på. Kommer ni där hemma i kalla Sverige ihåg hur det känns att sitta ute i shorts till halv elva på kvällen och inte frysa? Jag vet att jag tjatar om hur skönt det är att det är sommar här (jag lär få äta upp det när ni får vår och jag höst, och kanske redan nu till jul när det ska bli regnigare tror jag) och ska försöka att inte göra det fullt lika mycket, men det gör ju sådan stor skillnad på vad man kan göra när man bor så nära havet! I alla fall, konserten var jättemysig, även om det väl mest var stämningen och atmosfären jag verkligen gillade, så det var ett riktigt bra avslut på en riktigt bra dag!

Det finns säkert en massa mer jag borde/skulle kunna skriva om, men det får bli en annan gång. Nu väntar sängen, så bilder från helgen får komma senare när jag har sparat ner dem på datorn. Ni får nöja er med en bild på mig och Jacob från i fredags istället!

4 detaljer från senaste veckan

1. Julgranen står nu pyntad i vardagsrummet, och det är inte ens tidigt för att vara i NZ. Konstig gran med konstigt pynt (varför hänger man godis i granen när man har små barn som verkligen inte kan hålla fingrarna borta? Gissa vems jobb som genast blev lite svårare...) så det ger inte det minsta julstämning. Fast det gör inget för min del, för det är så kort tid kvar tills att min familj kommer nu så det där med julstämning känns inte viktigt alls längre.

2. Jag klippte mig idag, det var verkligen på tiden! Nu är håret mycket kortare än jag tänkt mig, inte alls vad jag sa till frisören och det borde inte vara ett missförstånd pga språket tycker jag. Först var jag riktigt irriterad på det men nu tror jag att så fort jag har vant mig kommer jag istället vara väldigt nöjd. Och det kan säkert vara så att jag överdriver det hela i mitt huvud, så kort är det säkert inte egentligen.

3. Det börjar så smått reda ut sig med hur det blir med min hemfärd (hoppas jag!) Jag har mailat personen som ska boka om min biljett (25 mars tänker jag verkligen inte komma hem och det har aldrig varit planen, så biljetten måste bokas om så den går hemåt i sommar istället) och håller tummarna att det ska gå att flyga hem de datumen jag vill. Annars blir det någon dag hit eller dit annorlunda och det är inte hela världen, att faktiskt veta vilken dag det blir känns som det viktiga.

4. Sist men verkligen inte minst... Jag har bokat en resa till Samoa! I mitten av maj tar jag och Frida ett par dagar ledigt och åker till paradisön för att njuta lite extra mycket av livet. Det har vi gjort oss förtjänta av!

December

Första december och första advent. December, månaden då jag ska träffa min familj igen efter nästan ett halvår. Månaden då det ska vara mörkt och kallt, men nu är ljust och varmt istället. Något som i alla fall kan vara sig lite likt är julkalendern, inte kan man missa den bara för att man bor på andra sidan jorden inte! Jag och Frida avslutade nyss en bra helg här hemma med att sitta på min säng och titta på julkalendern, samtidigt som vi åt pepparkakor vi bakat idag (vi bakade också lussekatter tillsammans med Jennica och Katarina) med min fina adventsstjärna lysande bredvid. Trots adventsbak till julmusik under dagen har det inte funnits mycket till julstämning, men nu kom den i alla fall smygande en aning och jag ser fram emot att avsluta dagarna med att titta på julkalendern de närmaste veckorna. Att en så liten sak kan göra så mycket för humöret!

I lördags var jag på "avslutningsmiddag" på en kinesisk restaurang inne i stan på lördagen för en svensk au pair, Roila, som åkte vidare till Australien idag. Det roligaste med det var att vi träffade lite nya kompisar som verkade jättetrevliga, så det får verkligen tummen upp!

I övrigt har veckan sett ut precis som vanligt. Träning, play dates, gå till och från Ethans skola, hämta och lämna på Kindy, gosa, läsa böcker, leka med play dough, skälla och tjata på, ibland stressa en massa, ibland inte ha en aning om vad jag kan göra för att få tiden att gå över huvud taget. Det matar på precis som vanligt utan några förändringar och just nu känns det lite som att stå och trampa på samma ställe hela tiden. Det positiva är att det verkligen inte är långt kvar till jul nu, och även om det inte ändrar själva jobbet för tillfället så gör det ändå stor skillnad rent mentalt. Jag ser fram emot jul jättemycket - att äntligen få ordentligt ledigt från jobbet, resa runt och se nya saker och framför allt träffa min familj igen. Lite vemodigt är det visserligen också eftersom det innebär att jag och Frida inte har så lång tid kvar tillsammans med Katarina och Jennica, men jag försöker förtränga det just nu och bara tänka på de positiva sakerna med att det äntligen är december. Som julkalendern, sommar och vetskapen om att det snart händer nya och roliga saker.

Min stora treåring

Min jättemysiga, underbara treåring kan cykla nu. Förstår ni hur stolt jag är? Han vet visserligen inte om det själv, så man måste springa bredvid och hålla i hans t-shirt även om det varken ger fart eller balans. Släpper man vänder han sig om, börjar vingla och blir sur (och så blir jag sur och så blir han surare osv... Så jag springer glatt bredvid och håller i t-shirten!) även om jag försökt berätta för honom att han cyklar helt och hållet själv!

Det är verkligen sommarväder här nu förresten. Inte svensk halvdan sommar, utan som riktig värmebölja i mitten av juli där hemma. Det har varit så hela veckan och jag kan inte annat än att få upp riktigt höga förväntningar på hur det kommer bli när det faktiskt är sommar här. På söndag är första officiella sommardagen, om man kan kalla det så, när det är 1 december - åh vad jag hoppas att det blir en fin sommar så att det fortsätter såhär! Livet leker verkligen just nu och vädret bidrar nog en hel del till det!

Här är två bilder på hur man kan ta en tupplur om man är liten och trött - måste säga att det inte ser ut som de bekvämaste ställningarna men han sov på ett bra tag...

Såhär sov han först i kanske en kvart....

...och sedan kröp han upp för att fortsätta sova såhär!

Skydive!

Nu ska jag berätta om de absolut häftigaste minuterna i mitt liv (hittills). Jo, det råkar vara så att jag gjorde en sak i Taupo som jag inte har berättat om. Nu när snigelposten (som varit ute på vift så länge att jag undrar hur många varv runt jorden den hann åka) har kommit fram till Torggatan är det dags för alla andra att också få veta det - jag har hoppat fallskärm! Det trodde ni inte om mig va?

Det hela var väldigt spontant, för även om jag och Frida har pratat om att eventuellt göra skydive någon gång så visste jag inte när jag vaknade på lördagen att jag senare på dagen skulle hoppa. Efter en morgonpromenad i det strålande fina vädret konstaterade vi att vädret var perfekt och utsikten över sjön med snötäckta berg i bakgrunden var så fin att skulle vi göra det, borde vi göra det där och då. Vi bestämde oss för att ringa och kolla om de hade några platser lediga samma dag, och hade de det skulle vi boka upp dem. Klockan 9 blev det alltså bestämt att vi skulle bli upphämtade (i limousin!) klockan 11, vilket gav lagom mycket tid att nästan hinna smälta det en aning men inte hinna stressa upp oss föööör mycket.

Blåa overaller och små mössor på, jättesnygg var man kanske inte men det var såklart inte det jag tänkte på just då. Jag var nervös och ville på sätt och vis mest ha det hela överstökat, samtidigt som jag verkligen såg fram emot det. På vägen upp i det rosa planet sjönk det verkligen in och även om det var väldigt fint när man tittade ut fick det mig mest att undra på vilket vansinne jag egentligen gett mig in på. För sent att ångra mig, jag visste att det inte var ett alternativt, och det var inte förrän vi var där uppe som jag verkligen kunde se hur högt upp vi var. Och vi ska alltså hoppa ut från det här flygplanet?

Ja, sedan hoppade vi. Egentligen gjorde jag inte mycket till hopp, för jag hängde ut genom den öppna dörren i en liten stund medan killen som var fastspänd vid in rygg fortfarande satt där inne, så det var väl egentligen han som gjorde själva hoppet. Ut ur planet kom vi i alla fall, och sedan föll vi fritt i ca 45 sekunder. Det kändes genast att vi föll fort och även om jag var riktigt stolt över att ha gjort det var inte det här den bästa delen. Fartvinden var så stark att när jag försökte hålla ut armarna flög de bara upp rakt bakåt och trots skyddsglasögonen blåste det en massa i ögonen.

Vi ramlade ner genom det tunna molntäcket under oss och plötsligt kändes det som att vi stannade upp. Först trodde jag att det bara var skillnad på luften men sedan insåg jag att vi svävade. 

"Good news - the parachute is working!" hörde jag guiden (som jag kallar honom, kommer inte ihåg vad han hette) ropa och nu var det bara ren och skär lycka jag kände. Vi svävade runt där med utsikt över det fantastiska nya zeeländska landskapet och jag kunde inte riktigt hålla tyst.

"That was amazing! Thank you! This is so cool! I'm actually flying! That was awsome!" är saker jag kommer ihåg att jag hojtade och guiden hade säkert ganska roligt över min reaktion. När jag sansat mig en aning berättade jag för honom att jag bestämde samma morgon att jag skulle göra det här och att jag absolut inte hade tänkt göra det när jag kom till Nya Zeeland. Efter lite småpratande där uppe i luften landade vi sedan där Frida redan stod och väntade på mig. 

Jisses, vilken kick det var! Jag, som alltid är så lugn och sansad, stod och hoppade upp och ner på stället utan att veta vad jag skulle göra av mig själv och all energi och känslor som bara bubblade fram. Åh, vad glad jag var att jag gjorde det, och det är jag fortfarande!

Vi gjorde det! Och vi överlevde!

Det där med veckor

Som au pair tänker jag ännu mer vecko-mässigt än jag gjorde tidigare. Inte så att jag vet vilket veckonummer det är, men det blir hela tiden "nästa vecka" eller "veckan efter den veckan" man pratar om med andra au pairer. Eller ja, annars är det "nästa helg" osv man pratar om, för det är ju mest på helgerna man gör saker och man ser emot. Arbetsveckorna har förstås fina och mysiga stunder, saker att se fram emot och saker att tänka på. Den här veckan ser jag till exempel fram emot play date på tisdag och fredag (precis som varje vecka visserligen, men nu i fredags hade vi inte play date så hinner redan sakna det på den korta tiden). Jag ser också fram emot att på onsdag, vanligtvis veckans jobbigaste dag eftersom vi inte brukar ha något att göra då, cykelträna med lillkillen som på senaste tiden har börjat lära sig cykla. Han är riktigt nära att faktiskt kunna cykla helt själv och det gör mig så stolt, dels för att jag är den som började träna med honom och dels för att han fyller fyra om en månad och jag tycker att det är imponerande att kunna cykla redan då!

Veckan framför mig har alltså ett par saker jag ser fram emot mer än andra, så är det alltid. På måndagen känns det alltid långt till nästa helg, men så sitter jag plötsligt där vid köksbordet med play date-kompisarna hemma hos oss på fredagen och konstaterar att det bara är ett par timmar kvar till helg.

Den här helgen skulle jag träffa mina tyska kompisar för filmkväll och marknad - trodde jag! På fredagen skrev jag till dem och frågade om vi fortfarande skulle göra som planerat, bara för att få veta att jag rört ihop helgerna och att det inte är förrän nästa helg vi ska ses. Lätt hänt när man pratar om veckor istället för datum tycker jag! Så i fredags hade jag plötsligt inga planer alls för hela helgen, vilket kanske låter skönt men jag vet att jag bara blir uttråkad om jag ska sitta här hemma hela den tiden. Vilken tur att man har sina svenska vänner till räddning då! Fredag kväll kom Frida till mig och stannade till lördag eftermiddag. När hon åkt åkte jag och mötte Katarina och Jennica för att spendera resten av dagen och kvällen med dem i Albany och Browns Bay. Idag åkte vi allihopa till Silverdale på "European market". Marknaden i sig var väl inte så mycket att hurra för, men trevligt var det och rätt som det är var den här helgen och veckan också över!

När jag kom hit var det 24 veckor kvar till veckan då min familj kommer hit, precis innan jul. Nu har jag varit här i nästan 20 av de veckorna och det är inte så lång tid kvar tills jag är halvvägs genom mitt år här. Vad konstigt det känns när jag tänker på det så! Fast jag ska inte gå händelserna för mycket i förväg - även om jag tänker att det snart är jul är det trots allt ett antal veckor kvar till dess och mycket ska hinnas med på den tiden!

Perfekt avslut på arbetsveckan - jag och Frida gick upp på Mt Victoria i Devonport och njöt av utsikten över Auckland!

För de här bilderna får Frida ta åt sig äran förresten, jag har visserligen inte tittat igenom de jag själv tog men vet att de inte blev så mycket att hänga i granen. Tur att man har en kompis som är duktig på att fota när kamerans automatiska inställningar sviker!

Halloween, helg och hemlängtan

Här kommer en söndagsuppdatering igen, känner mig duktig som faktiskt skriver om veckan som varit på söndagen istället för att skjuta upp det till mitten/slutet av nästa vecka! Både den här helgen och förra helgen har jag stannat här i Auckland (+Kaukapakapa, den lilla byn utanför Auckland som Frida bor i) och det har mest varit skönt! Förra helgen hade jag och de svenska tjejerna ett litet Halloween-firande hemma hos Frida med morotskaka, cupcakes och The Hobbit (ett måste att se efter att man varit i Hobbiton!) och den här helgen körde vi också filmkväll, fast hos mig den gången. En fika med min närmaste tyska kompis har också hunnits med sedan mitt förra blogginlägg och jag har planerat en massa inför våren (ja, april-juni känns som vår tycker jag, även om det ju faktiskt är vår nu i november också). Jag har riktigt mycket som kommer hända då att se fram emot med både sydöresa över påsk, paradisö i maj och Australien i juni, och även om det känns som att vi är ute i orimligt god tid så kan det alltid vara bra att ha lite koll på läget i alla fall.

Veckan som har gått har i övrigt varit ganska seg. Allt för ofta (antagligen nytt rekord sedan jag kom hit) har jag önskat att jag kunde sitta där hemma i soffan eller vid köksbordet i Eskilstuna och allt skulle vara "som vanligt". Varför vet jag inte riktigt och det känns inte helt logiskt eftersom det nu bara är 6 veckor kvar tills min familj kommer hit och hälsar på, men jag tror att det är uppladdningen inför jul som gör det. Advent och julmys är något jag kommer sakna riktigt mycket när det väl blir december och även om det knappt är mitten av november är det kanske just det som får mig att längta hem. Väldigt passande kom ett överraskningspaket med posten i tisdags som bland annat innehöll choklad och en adventsstjärna som nu lyser så fint på mitt rum, så lite mys kan jag ha även om det inte alls blir samma sak som hemma. 

Katarina får ta åt sig äran för dessa bakverk - hon bakar/lagar mat och vi andra äter, precis som vanligt!

Halloweenfirande i familjen bestod av lite extra Halloweenig middag följt av att pojkarna gick "Bus eller godis" utklädda till spöken! Måste säga att jag nog snarare tyckte de var söta än läskiga...

Kindy, första maj och ytterligare en helg iväg

Som jag redan har berättat började lillkillen dagis (eller Kindy som vi kallar det) förra veckan. Både jag och föräldrarna trodde att det skulle bli rätt så tufft i och med att han är väldigt gosig och det tog ett antal gånger innan han vågade längre än en meter från mig när vi började på play groupen. Så fel vi hade! Det har inte varit några problem alls, bara att lämna av honom på morgonen och hämta upp honom efter lunch som planerat, inget gråt eller sura miner alls! Jag tror att det till stor del beror på att stället är riktigt häftigt, rena himmelriket för barn om ni frågar mig, så när vi har lämnat honom på mornarna har han varit så ivrig på att komma iväg och leka med alla saker att han i princip har velat att vi ska gå. Så nu har jag två förmiddagar i veckan när jag får lite tid att andas ut, gå och träna, äta lunch själv och sådana där lyxigheter som jag inte haft alls under vardagarna hittills. Riktigt skönt, och mina värdföräldrar är så avslappnade att de låter mig behålla samma lön även om jag knappt behöver göra något hushållsarbete alls under dessa lediga timmar!

I måndags var det "Labour Day", motsvarigheten till första maj antar jag, så då hade jag också ledigt. Det blev långhelg med svenska gänget till Taupo och Napier, en jättemysig stad på östkusten. De första två nätterna bodde vi på hostel (med blandat resultat) och sista natten, den i Napier, bodde vi på något B&B-liknande fast det var som att vi bodde hemma hos kvinnan som ägde stället. Superfint hus hade hon med fantastisk utsikt och vi alla kunde inte annat än att drömma om att kunna bo så någon gång i livet. I Napier var det också riktig sommarvärme - alltid skönt att få upp hoppet om att det faktiskt är sommar på riktigt snart.

För varje helgutflykt jag gör känns det som att jag kan ticka av något på listan, men det tillkommer också en massa saker till den. Frågan är om den kommer börja krympa snart? Om inte annat kommer den göra det över jul då många lådor tickas av när min riktiga familj är här och vi reser runt tillsammans! Tills dess ska jag förhoppningsvis få till en helg i Queenstown, surfing och träffa mina kompisar en massa. Mer än så har jag inte koll på just nu men vi kommer nog lyckas fylla upp tiden fram till jul på ett riktigt bra sätt!

Strandhäng när det är som bäst

Ikväll blir det inget långt inlägg, det behövs inte. De här bilderna säger tillräckligt mycket om min helg!

I övrigt kan jag meddela att All Blacks vann över Australien i rugbymatchen vi såg från en jättemysig pub i lördags kväll, det känns viktigt att berätta när man försöker bli kiwi. Och Jacob börjar kindy (typ dagis) imorgon, håller tummarna att det går bra!

Håll i yoghurteeeen! (Eller 100 dagar)

Här kommer ett inlägg om vad jag gjorde nu i helgen och den här gången har jag inte väntat en hel vecka med att få det skrivet! Det blir så att jag mest skriver om helgerna eftersom det är då det faktiskt händer spännande saker. Okej, när man jobbar med barn kan det alltid hända saker som är spännande/gulliga/jobbiga/vad som helst egentligen, men ofta har de där stunderna försvunnit ur mina tankar när jag sätter mig ner vid datorn. Lillkillen är så himla mysig och fyller mina dagar med fina stunder, men han är också utmaningen av de båda killarna. Snart blir det dock lite nya rutiner i vardagen här eftersom Jake ska börja "kindy" nästa vecka, så ni lär få en liten uppdatering om hur det har gått senare.

Hur som helst, min helg har varit hur bra som helst! Jag och tre andra svenska tjejer (Frida och våra "faddrar" Katarina och Jennica som jag nu har nämnt tillräckligt mycket för att bara skriva deras namn tycker jag) åkte norrut eftersom Katarina och Jennica skulle göra skydive i Whangarei på söndagen. Fredag efter jobbet åkte vi till Paihia, bodde där en natt och åkte sedan till Whangarei på lördag eftermiddag för att ta andra natten där. På söndagen kollade vi in ett vattenfall och Katarina och Jennica hoppade som sagt var fallskärm medan jag och Frida satt i solen och tittade på. Mycket chillande, ätande, skrattande och njutande av livet i största allmänhet har det blivit och jisses vilket bra gäng vi är tillsammans!

I bilen på väg hem räknade jag och Frida ut att jag häromdagen varit här i 100 dagar, så den här helgen kan väl ses som riktigt bra 100-dagarsfirande!

Svenskt bullbak och riktig långhelg

Häromdagen tänkte jag att jag skulle skriva ett blogginlägg om bland annat hur fantastiskt vädret har varit den senaste veckan, riktig sommarvärme vissa dagar! Igår kväll slog en tornado till mindre än 8 km från vårt hus, den var visserligen väldigt liten så det var inte så stor skada skedd där den var och där jag bor märktes det bara som vanligt åskoväder, men det är fortfarande rätt så blåsigt och det ser riktigt ruggigt ut när jag tittar ut genom fönstret. Så mycket för det fina vädret liksom. Fast det finns fortfarande andra fina saker jag kan skriva om!

Jag, Frida och Katarina hade en "svensk kväll" i lördags då vi bakade kanelbullar, åt tacos och tittade på Mamma Mia (eller snarare: vi började titta på filmen på kvällen men var för trötta så det fick bli till frukosten morgonen därpå istället). Riktigt lyckat! Trodde inte att jag hade saknat svenska bullar särskilt mycket men insåg att jag hade det nu när vi bakade och åt dem! Jag har själv inte vågat mig på att baka något med jäst här än men det var inga problem så bullbak blir det nog oftare när jag har tid över.

Eftersom det är skollov den här och förra veckan tog mina värdföräldrar extra ledigt från jobbet för att kunna ta en långhelg med barnen i stugan, vilket gjorde att jag har varit ledig från fredag eftermiddag fram till igår kväll. Tanken var att jag skulle jobba idag, onsdag, men barnens farmor kom och hämtade upp båda killarna igår eftermiddag och de är fortfarande kvar där så jag fick ytterligare en extra dag ledig. Känns riktigt lyxigt och jag ska verkligen inte klaga! Att jag sedan har varit förkyld hela helgen är en annan historia, men det gör det väl extra skönt att inte behöva hitta på aktiviteter åt barnen hela dagarna. Så det blir en tvådagars arbetsvecka den här veckan och sedan bär det av norrut i landet över helgen vilket ska bli riktigt roligt!

Såhär fina blev våra bullar! Pärlsocker tycks tyvärr inte finnas i NZ så de ser kanske en aning trista ut, men de blev riktigt goda ändå!

...och såhär roligt hade vi när vi bakade dem!

Rotorua med rafting, kiwis, maori och gejsrar!

Det här med att skriva blogginlägg om helgen på söndag kväll som jag hade planerat gick ju sådär. Eller det förstås, det är faktiskt söndag kväll när jag skriver det här, bara det att det är en hel vecka sedan mitt förra lilla äventyr. Nu tycker jag dock att det är dags att ta tag i det hela och uppdatera mina kära läsare (om det nu finns några, jag bara antar att lite familj, släkt och vänner tittar in ibland för att se om jag lever!) om vad jag gjorde förra helgen.

Som rubriken avslöjar åkte jag till Rotorua, en stad ungefär 3 timmar bort från Auckland, tillsammans med Frida och två tyska tjejer. Varför åker man till Rotorua, staden som luktar så illa, kanske ni tänker nu. Jo, vi gjorde det för att göra white water rafting (eller forsränning som det väl heter på svenska, men just aktiviteterna vi gör här känns jättekonstigt att översätta till svenska), tittade på gejsrar och besöka en maori by!

Gejsrarna var lite coola men kanske inte superspännande, men nu är det ytterligare en avbockad punkt på måste-göra-listan i alla fall! Och visst var det roligt att se dem också, de finns ju inte direkt överallt. Det riktigt häftiga på det stället var att jag såg min första kiwi (inte frukt, människa eller annat man använder ordet "kiwi" för här - utan själva fågeln) där! Den var såklart inte vild men det kändes ändå hur häftigt som helst att stå så nära det konstiga men fascinerande djuret. De var större än jag trott och ser ut som en blandning mellan bäver, fågel och jag vet inte vad egentligen. Tyvärr var det mörkt där de var, så det gick inte att ta bilder (och det fick man förresten inte göra heller för den delen), men jag kommer då inte glömma den stunden i första taget!

På lördag eftermiddag försökte jag och Frida hitta ett spa att få massage på men alla var redan upptagna så det fick bli fika och lite shopping istället. Inte riktigt som tänkt men härlig kvalitetstid tillsammans som förgyllde eftermiddagen ändå!

Efter myseftermiddagen åkte vi till en Maori village för "cultural performance", traditionell måltid (Hangi, dvs mat som tillagats nere i marken under flera timmar) och "bush walk" med lysmaskar. Det sistnämnda var väl inte jätteimponerande men maten var riktigt god och uppträdandet var roligt att se med tanke på att Maori kultur ändå hänger kvar rätt så mycket här borta. Till exempel bad killen som höll i water raftingen typ en maorisk bön till vattnet innan vi begav oss ut på floden, vilket leder oss till...

...white water raftingen! Sammanfattningsvis kan jag säga att det var sååå häftigt! Dels var det otroligt vackert att glida fram på floden de få stunder det var lugn och ro, men framför allt var det riktigt roligt att åka utför! Det största vattenfallet var 7 m högt, vilket är det högsta i världen att göra rafting utför enligt de som höll i det, och även om jag var lite rädd när vi närmade oss det gick det bra och var bara roligt!

Äran för de här bilderna från Maori besöket får Frida ta åt sig - jag gav upp på att få bra bilder i det hopplösa ljuset men hon kämpade på och lyckades riktigt bra tycker jag!

Helgens äventyr

Såhär när det närmar sig helg tänker jag att det är dags att skriva om förra helgens äventyr!
Direkt efter jobbet i fredags blev jag upplockad och tillsammans åkte vi (jag och tre andra svenska tjejer: Frida, Lisa och Roila) till Hamilton, som ligger kanske två timmar bort. Där stannade vi för att äta middag och handla matsäck till hela helgen, innan vi fortsatte ut till mitt ute i ingenstans där vi skulle testa på "couchsurfing", vilket innebär att man bor hos en person man har fått kontakt med på internet i utbyte mot lite trevligt sällskap bara. Lite skrämda var vi där vi körde kilometer efter kilometer ute på landet i mörkret, utan att egentligen veta vilka vi åkte till eller vad vi gett oss in på. Killarna som vi bodde hos (bönder på 23 och 24 år) visade sig dock vara hur trevliga som helst så det blev riktigt lyckat! På fredagskvällen tog de med oss till den lokala puben för en utekväll och på lördagen sköt vi lerduveskytte (som ändrades till "försöka träffa dammen istället-skytte" för att det var för svårt att träffa lerduvorna), spelade kort, lagade och åt mat och tittade på film tillsammans.
Lördag förmiddag åkte vi tjejer iväg för att paddla kajak. Eftersom vädret var lite instabilt blev det inte riktigt den tur som var planerad, men vi tog de bästa bitarna av den så det var riktigt roligt ändå. Vi paddlade in där floden/ån var smalare och omgiven var vad som kändes som en kombination mellan svensk skog och regnskog för att komma till två olika vattenfall. Bilder från det har jag inte just nu men förhoppningsvis tog Roilas vattentäta kamera någon bild som jag kan lägga upp senare!
Planen var att på söndag förmiddag göra "Black water rafting" men det regnade jättemycket (och regnar det mycket i Nya Zeeland så regnar det verkligen mycket!) natten mellan lördag och söndag så det blev inställt eftersom vattnet blev för högt i grottan det skulle ägt rum i. Istället åkte vi då till Hobbiton, och även om det inte var det vi planerat från början var det roligt att se och vi gjorde det absolut bästa av situationen! I slutändan blev det alltså en riktigt bra helg även om allt inte gick som planerat!

Här är några av bilderna som togs under helgen!

Att åka runt i de här landskapen är inte helt fel! 

Jag var faktiskt duktig på att träffa vattnet man ser på bilden, kanske något att satsa på?