6 månader i Nya Zealand

Jag jobbade min sista dag innan julledigheten idag, imorgon bitti kommer min familj hit. Mitt första halvår är väl egentligen inte avklarat förrän 2 januari, men eftersom jag då är på sydön tänkte jag att det är lika bra att göra en liten summering av mitt första halvår här redan nu!


Det senaste halvåret har jag:
- Flyttat till Nya Zealand. Hur coolt är inte det egentligen? Ibland får jag påminna mig om det när jag går där på vägen mellan huset och stan eller skolan, som jag går så ofta. Påminna mig själv om att jag faktiskt bor på andra sidan jorden och vågade flytta hit helt själv.
- Jobbat och bott hos en jättemysig familj. Jag vet att jag skrev om det precis i början, och jag kan meddela att familjen fortfarande är minst lika bra som jag först tyckte de verkade! Jag klagar över jobbet/barnen ibland, och visst finns det jobbiga stunder, men när jag ser bortom bråk och gnäll inser jag hur mycket jag ändå bryr mig om de där två grabbarna och vilken otrolig tur jag hade som hamnade i en så underbar familj.
- Träffat en massa nya vänner. En hel del tyska tjejer som absolut är roliga att umgås med, men framför allt mina underbara, svenska tjejer. Att jag skulle träffa vänner för livet från olika delar av Sverige när jag flyttade till andra sidan jorden hade jag inte helt förväntat mig, men så blev det och jag kunde inte varit gladare över det.
- Rest runt (en del). Bland annat har jag sett Paihia, Whangarei, Rotorua, Taupo, Napier, Hamilton med omnejd och Coromandel. Mycket kvar att se dock, men det är från och med nu jag har de större planerade resorna så det är inte så konstigt.
- Hoppat fallskärm, gjort forsränning, testat couchsurfing, paddleboarding, paddlat kajak till små vattenfall, varit i Hobbiton... och då har jag säkert glömt att nämna en massa saker här! Tänk vad många erfarenheter rikare jag är om man jämförde med ett halvår sedan!



I början när folk frågade vad jag tyckte om Nya Zealand, svarade jag något i stil med att "jag gillar det hittills, men jag har ju inte sett/gjort så mycket än...". Nu svarar jag "jag älskar det!" utan att tveka. Både naturen, människorna och livsstilen, som är så mycket mer avslappnad och öppen än den svenska. När folk frågar om jag vill fortsätta bo här svarar jag visserligen att jag tycker att Sverige också är ett väldigt bra land och det är där jag har alla personerna som betyder mest för mig, så jag vill fortfarande flytta tillbaka till Sverige efter det här stora äventyret. Jag ser trots allt fram emot att plugga i Sverige när jag kommer tillbaka, så än så länge har jag inte den där "vill stanna i NZ för alltid"-känslan. Vem vet, det kanske kommer att ändras under mitt andra halvår här?

Ofta känner jag att jag kommer att vara "klar" med jobbet i juni när det är dags att åka hem och att det därför kommer vara skönt att lämna det och börja med något nytt. Att jag kommer att ha sett så gott som allt sevärt här i landet och tycka att det är dags att komma hem då. Förra onsdagen, när vi satt och tittade på Ethans skolas julkonsert, kände jag dock helt annorlunda. Här börjar man skolan när man är 5, och jag och min värdpappa satt och skrattade åt femåringarna som stod längst fram i massan av sjungande barn (vissa hade faktiskt väldigt roliga saker för sig...). Jag satt och tänkte att "vad roligt det ska bli att se hur det går för Jake när han börjar skolan om ett år! Kommer han vara redo? Vad spännande det blir att se hur han klarar hela den situationen med allt spring i benen och nyfikenhet han har i sig!" Sedan kom jag på att jag ju inte kommer att få se det, för då är jag i Sverige igen. Vad vemodig jag plötsligt kände mig! Samma sak slår mig ibland när jag sitter och har det mysigt med familjen här hemma i vardagsrummet. En dag kommer jag att åka härifrån utan att veta när/om jag kommer komma tillbaka. Då känner jag att det kommer bli jättesorgligt och att ett halvår till är för kort!

Jag vet inte om det framgår av mitt svamlande här, men jag har det helt otroligt bra här. Visst, när barnen bråkar, jag har hemlängtan eller tiden går för långsamt kan det kännas lite tyngre, men det är en så liten del av tiden i förhållande till hur ofta livet leker och hur fantastisk den andra tiden är. När jag promenerar hem från gymmet, sitter uppe halva natten och planerar resor med Frida, äter middag med familjen eller lyckas med konsten att gå till skolan hela vägen med Jake utan att han stannar, då kan det slå mig hur bra mitt liv egentligen är och hur glad jag är att jag tog beslutet att flytta till andra sidan jorden det här året!

Nu är det dags för mig att ta semester! God jul och gott nytt år på er, så hörs vi i mitten av januari!

En sista helg innan semestern

Nu kommer ett sista "det här har jag gjort i helgen"-inlägg innan jag går på semester. Det är tisdag kväll och på lördag morgon kommer, som ni som läser min blogg antagligen redan vet, min familj (både mamma, pappa, Jesper och Jonas) hit. Vi kommer fira jul här tillsammans med min värdfamilj och i övrigt resa runt Nya Zeeland tillsammans. Som jag har längtat! Lite orolig är jag för att det ska bli jobbigt när de åker igen, men mest ser jag bara supermycket fram emot det! Mer om det senare dock, för här kommer som sagt en uppdatering om min senaste vecka.

Hela helgen var det sådär underbart sommarväder, så det har hunnits med kvällspicknick vid stranden, solande, badande och som alltid många skratt tillsammans med mina fantastiska vänner. Jag kan fortfarande inte förstå att Katta och Jenkan åker snart, så även om det här var vår "hej då-helg" tillsammans så var det inte sorgligt på det sättet. Jag har nu även testat paddleboarding (man står upp på vad som ser ut som en surfingbräda, men har en paddel som man paddlar med för att ta sig fram.) Det var inte kallt i vattnet när vi väl kommit i, och det var en sådan där smällvarm dag så det var mest skönt att ramla i vattnet, för ramla i gjorde vi! Lite smått rödfläckig är jag såhär i efterhand, det märks vart jag missade att smörja in med solkräm, så det gick inte att göra sit ups på gymmet igår men det var det värt det för det var riktigt roligt! Nästa steg blir surfing, får hoppas på att det går lika bra!

Lördag kväll var vi inne i stan för att gå på "Christmas in the park". Sammanfattat kan man beskriva det som ett stort event/konsert där en massa kända artister sjöng både jullåtar och "vanliga" låtar. Det var tusentals i publiken och de flesta gjorde som oss, det vill säga hade picknick på gräsplanen det hela ägde rum på. Kommer ni där hemma i kalla Sverige ihåg hur det känns att sitta ute i shorts till halv elva på kvällen och inte frysa? Jag vet att jag tjatar om hur skönt det är att det är sommar här (jag lär få äta upp det när ni får vår och jag höst, och kanske redan nu till jul när det ska bli regnigare tror jag) och ska försöka att inte göra det fullt lika mycket, men det gör ju sådan stor skillnad på vad man kan göra när man bor så nära havet! I alla fall, konserten var jättemysig, även om det väl mest var stämningen och atmosfären jag verkligen gillade, så det var ett riktigt bra avslut på en riktigt bra dag!

Det finns säkert en massa mer jag borde/skulle kunna skriva om, men det får bli en annan gång. Nu väntar sängen, så bilder från helgen får komma senare när jag har sparat ner dem på datorn. Ni får nöja er med en bild på mig och Jacob från i fredags istället!

4 detaljer från senaste veckan

1. Julgranen står nu pyntad i vardagsrummet, och det är inte ens tidigt för att vara i NZ. Konstig gran med konstigt pynt (varför hänger man godis i granen när man har små barn som verkligen inte kan hålla fingrarna borta? Gissa vems jobb som genast blev lite svårare...) så det ger inte det minsta julstämning. Fast det gör inget för min del, för det är så kort tid kvar tills att min familj kommer nu så det där med julstämning känns inte viktigt alls längre.

2. Jag klippte mig idag, det var verkligen på tiden! Nu är håret mycket kortare än jag tänkt mig, inte alls vad jag sa till frisören och det borde inte vara ett missförstånd pga språket tycker jag. Först var jag riktigt irriterad på det men nu tror jag att så fort jag har vant mig kommer jag istället vara väldigt nöjd. Och det kan säkert vara så att jag överdriver det hela i mitt huvud, så kort är det säkert inte egentligen.

3. Det börjar så smått reda ut sig med hur det blir med min hemfärd (hoppas jag!) Jag har mailat personen som ska boka om min biljett (25 mars tänker jag verkligen inte komma hem och det har aldrig varit planen, så biljetten måste bokas om så den går hemåt i sommar istället) och håller tummarna att det ska gå att flyga hem de datumen jag vill. Annars blir det någon dag hit eller dit annorlunda och det är inte hela världen, att faktiskt veta vilken dag det blir känns som det viktiga.

4. Sist men verkligen inte minst... Jag har bokat en resa till Samoa! I mitten av maj tar jag och Frida ett par dagar ledigt och åker till paradisön för att njuta lite extra mycket av livet. Det har vi gjort oss förtjänta av!

December

Första december och första advent. December, månaden då jag ska träffa min familj igen efter nästan ett halvår. Månaden då det ska vara mörkt och kallt, men nu är ljust och varmt istället. Något som i alla fall kan vara sig lite likt är julkalendern, inte kan man missa den bara för att man bor på andra sidan jorden inte! Jag och Frida avslutade nyss en bra helg här hemma med att sitta på min säng och titta på julkalendern, samtidigt som vi åt pepparkakor vi bakat idag (vi bakade också lussekatter tillsammans med Jennica och Katarina) med min fina adventsstjärna lysande bredvid. Trots adventsbak till julmusik under dagen har det inte funnits mycket till julstämning, men nu kom den i alla fall smygande en aning och jag ser fram emot att avsluta dagarna med att titta på julkalendern de närmaste veckorna. Att en så liten sak kan göra så mycket för humöret!

I lördags var jag på "avslutningsmiddag" på en kinesisk restaurang inne i stan på lördagen för en svensk au pair, Roila, som åkte vidare till Australien idag. Det roligaste med det var att vi träffade lite nya kompisar som verkade jättetrevliga, så det får verkligen tummen upp!

I övrigt har veckan sett ut precis som vanligt. Träning, play dates, gå till och från Ethans skola, hämta och lämna på Kindy, gosa, läsa böcker, leka med play dough, skälla och tjata på, ibland stressa en massa, ibland inte ha en aning om vad jag kan göra för att få tiden att gå över huvud taget. Det matar på precis som vanligt utan några förändringar och just nu känns det lite som att stå och trampa på samma ställe hela tiden. Det positiva är att det verkligen inte är långt kvar till jul nu, och även om det inte ändrar själva jobbet för tillfället så gör det ändå stor skillnad rent mentalt. Jag ser fram emot jul jättemycket - att äntligen få ordentligt ledigt från jobbet, resa runt och se nya saker och framför allt träffa min familj igen. Lite vemodigt är det visserligen också eftersom det innebär att jag och Frida inte har så lång tid kvar tillsammans med Katarina och Jennica, men jag försöker förtränga det just nu och bara tänka på de positiva sakerna med att det äntligen är december. Som julkalendern, sommar och vetskapen om att det snart händer nya och roliga saker.