6 månader i Nya Zealand

Jag jobbade min sista dag innan julledigheten idag, imorgon bitti kommer min familj hit. Mitt första halvår är väl egentligen inte avklarat förrän 2 januari, men eftersom jag då är på sydön tänkte jag att det är lika bra att göra en liten summering av mitt första halvår här redan nu!


Det senaste halvåret har jag:
- Flyttat till Nya Zealand. Hur coolt är inte det egentligen? Ibland får jag påminna mig om det när jag går där på vägen mellan huset och stan eller skolan, som jag går så ofta. Påminna mig själv om att jag faktiskt bor på andra sidan jorden och vågade flytta hit helt själv.
- Jobbat och bott hos en jättemysig familj. Jag vet att jag skrev om det precis i början, och jag kan meddela att familjen fortfarande är minst lika bra som jag först tyckte de verkade! Jag klagar över jobbet/barnen ibland, och visst finns det jobbiga stunder, men när jag ser bortom bråk och gnäll inser jag hur mycket jag ändå bryr mig om de där två grabbarna och vilken otrolig tur jag hade som hamnade i en så underbar familj.
- Träffat en massa nya vänner. En hel del tyska tjejer som absolut är roliga att umgås med, men framför allt mina underbara, svenska tjejer. Att jag skulle träffa vänner för livet från olika delar av Sverige när jag flyttade till andra sidan jorden hade jag inte helt förväntat mig, men så blev det och jag kunde inte varit gladare över det.
- Rest runt (en del). Bland annat har jag sett Paihia, Whangarei, Rotorua, Taupo, Napier, Hamilton med omnejd och Coromandel. Mycket kvar att se dock, men det är från och med nu jag har de större planerade resorna så det är inte så konstigt.
- Hoppat fallskärm, gjort forsränning, testat couchsurfing, paddleboarding, paddlat kajak till små vattenfall, varit i Hobbiton... och då har jag säkert glömt att nämna en massa saker här! Tänk vad många erfarenheter rikare jag är om man jämförde med ett halvår sedan!



I början när folk frågade vad jag tyckte om Nya Zealand, svarade jag något i stil med att "jag gillar det hittills, men jag har ju inte sett/gjort så mycket än...". Nu svarar jag "jag älskar det!" utan att tveka. Både naturen, människorna och livsstilen, som är så mycket mer avslappnad och öppen än den svenska. När folk frågar om jag vill fortsätta bo här svarar jag visserligen att jag tycker att Sverige också är ett väldigt bra land och det är där jag har alla personerna som betyder mest för mig, så jag vill fortfarande flytta tillbaka till Sverige efter det här stora äventyret. Jag ser trots allt fram emot att plugga i Sverige när jag kommer tillbaka, så än så länge har jag inte den där "vill stanna i NZ för alltid"-känslan. Vem vet, det kanske kommer att ändras under mitt andra halvår här?

Ofta känner jag att jag kommer att vara "klar" med jobbet i juni när det är dags att åka hem och att det därför kommer vara skönt att lämna det och börja med något nytt. Att jag kommer att ha sett så gott som allt sevärt här i landet och tycka att det är dags att komma hem då. Förra onsdagen, när vi satt och tittade på Ethans skolas julkonsert, kände jag dock helt annorlunda. Här börjar man skolan när man är 5, och jag och min värdpappa satt och skrattade åt femåringarna som stod längst fram i massan av sjungande barn (vissa hade faktiskt väldigt roliga saker för sig...). Jag satt och tänkte att "vad roligt det ska bli att se hur det går för Jake när han börjar skolan om ett år! Kommer han vara redo? Vad spännande det blir att se hur han klarar hela den situationen med allt spring i benen och nyfikenhet han har i sig!" Sedan kom jag på att jag ju inte kommer att få se det, för då är jag i Sverige igen. Vad vemodig jag plötsligt kände mig! Samma sak slår mig ibland när jag sitter och har det mysigt med familjen här hemma i vardagsrummet. En dag kommer jag att åka härifrån utan att veta när/om jag kommer komma tillbaka. Då känner jag att det kommer bli jättesorgligt och att ett halvår till är för kort!

Jag vet inte om det framgår av mitt svamlande här, men jag har det helt otroligt bra här. Visst, när barnen bråkar, jag har hemlängtan eller tiden går för långsamt kan det kännas lite tyngre, men det är en så liten del av tiden i förhållande till hur ofta livet leker och hur fantastisk den andra tiden är. När jag promenerar hem från gymmet, sitter uppe halva natten och planerar resor med Frida, äter middag med familjen eller lyckas med konsten att gå till skolan hela vägen med Jake utan att han stannar, då kan det slå mig hur bra mitt liv egentligen är och hur glad jag är att jag tog beslutet att flytta till andra sidan jorden det här året!

Nu är det dags för mig att ta semester! God jul och gott nytt år på er, så hörs vi i mitten av januari!