Ny au pair sökes

Med två och en halv månad (oj vad lite det ser ut såhär svart på vitt!) kvar tills jag åker är det hög tid för min värdfamilj att hitta en ny au pair, något som så smått har fyllt Tonis (min värdmamma) och mina kvällar den senaste veckan. Jag har läst igen massor av au pair-profiler vid det här laget och äntligen har vi hittat ett par alternativ som känns allt från helt okej till riktigt bra.

Det bästa vore en skandinavisk, helst svensk, tjej utan partner som inte är vegetarian och kan börja jobba i mitten av juni redan, men om man råkar hitta en sådan är det ofta något annat problem som dyker upp, som att de saknar körkort till exempel. De allra flesta alternativen som dyker upp är förstås tyskor men jag tror att vi har hittat den rätta för oss nu. Hon är svensk så det kanske är mest därför jag gillar henne, men jag tycker det andra med henne låter bra också och Toni håller med mig. Så nu försöker hon komma i kontakt med den här tjejen och så håller vi tummarna för att hon är så trevlig som hon ser ut även när de pratar med varandra, och att hon är intresserad av den här familjen! Bara hon blir lite intresserad av oss har jag lovat Toni att försöka övertyga henne om att det här är rätt familj för henne - det känns verkligen skönt att ärligt kunna rekommendera andra tjejer att välja den här familjen. Vi har också två tyskor som verkar helt okej och som familjen också har kontaktat genom organisationen men jag hoppas ändå på att det blir svenskan!

Jag tror inte att det riktigt har sjunkit in för mig att någon av alla de där tjejerna kommer att ta över min plats. Det här är ju min familj och även om de har haft 3 au pairer innan mig är det svårt att föreställa sig att någon annan suttit/kommer sitta här på min säng med sin dator, gå hand i hand med Jacob för att hämta Ethan från skolan eller sitta där på min plats vid bordet och äta middag med familjen på kvällen. När jag faktiskt förstår att jag ska lämna allt det här, inte bara för en veckas semester eller så, då kanske det bli jobbigare. Fram till dess njuter jag av mitt liv här, sommaren som fortfarande håller i sig och de där små guldstunderna i vardagen.

Minisemester i huvudstaden

Ibland tar det mig en vecka att skriva ett inlägg om något så enkelt som en helg i Wellington, men bättre sent än aldrig! Jag och Frida flög alltså ner till Wellington fredag eftermiddag förra veckan, jag fick sluta jobba redan vid nio den dagen så det blev i alla fall en lite längre helg än vanligt. Väl där umgicks vi en massa med Lisa (som bor där), åt ute, fikade, shoppade, promenerade runt, gick en sväng på Te Papa, åkte cable cars och verkligen njöt av en liten mini-semester. Eftersom vi flög ner kändes det mycket mer som semester än våra vanliga helgresor (som jag inte har några kvar av nu längre, är ganska säker på att jag redan har skrivit om det) och vi såg till att verkligen lyxa till det lite för oss och unna oss det där lilla extra som alla måltider ute, dubbelrum på hostlet osv. Stormen Lucy skulle ha gjort vädret riktigt bedrövligt men som tur var kom hon knappt alls till Wellington så vädret blev inte så tokigt trots allt, och de få regnskurar som kom gjorde mest att det ännu mer kändes perfekt att sitta på ett fik och dricka varm choklad! Wellington är perfekt för en sådan helg om du frågar mig och det kändes som en riktig energiuppladdning.

På fredagskvällen hittade vi en kvällsmarknad -
jag älskar verkligen alla marknader med en massa mat som finns här! 

Ett ungerskt bakverk som vi köpte och delade på på marknaden.
Som en varm bulle med choklad på insidan och hasselnötter på utsidan, lite skum men riktig god ändå!

Favoritvännen på favoritcaféet

På söndagskvällen när vi flög hem igen önskade jag att jag satt på ett annat flyg, kanske det på väg ner till sydön i påsk, det på väg till Samoa eller det till Australien. Att ta tag i de här veckorna fram till påsk utan något större att se fram emot på vägen kändes lite tufft. Jag kände visserligen att det ska bli skönt med ett gäng lugnare helger hemma i Auckland så främst var det väl fem jobbveckor i rad som kändes lite motigt. Nu sitter jag här en vecka senare och skriver, och en av de veckorna har redan gått utan några problem. Den här söndagen känns det inte alls så, så även om det ibland känns motigt på söndagkvällen är det inte alls varje söndag de tankarna smyger sig på.

Den här helgen har jag mest varit hemma vilket har varit så skönt! På fredagen (eller redan på torsdagen om man ska vara exakt, när jag hade lämnat barnen i skola och dagis åkte jag hem och däckade i sängen mellan nio och halv ett innan jag tvingade mig själv att gå upp för att hämta lillkillen från dagis igen) var jag helt slut efter jobbet så jag tror att jag behövde en sådan här helg. På lördagsmorgonen följde jag med min värdfamilj till en fransk morgonmarknad och åt frukost där, på dagen gick jag en promenad till Takapuna och sedan på kvällen åt jag middag inne i stan för att fira en kompis som fyllt år nyligen. Det var supermysigt och precis lagom för att ha något att göra men inte vara upptagen hela dagen.

Idag har jag mest softat här hemma. Mitt rum är nu lite mindre stökigt, jag har sökt in till högskolan, skrivit "learning story", sprungit en kort runda mest för att konstatera att det var för varmt för att springa mitt på dagen och tittat lite på serier på datorn. Det är visserligen sådant jag ofta gör på vardagskvällarna men att ha en helg med en massa egentid på mitt rum har varit skönt och nu känner jag mig faktiskt peppad på att sätta igång en till jobbvecka. Bara 10 jobbveckor kvar nu, oj vad lite det låter om jag tänker på det på det sättet!

Min 20-årsdag!

Såhär nästan en vecka senare tänkte jag skriva lite om min födelsedag. I tisdags fyllde jag 20, lämnade alltså tonåren och blev "vuxen". Jacob (min 4-åring) sa visserligen att jag ju var vuxen redan innan, medan min värdmamma skrattade och sa skämtsamt att jag är så ung att jag inte räknas som vuxen än. Det finns alltså lite delade meningar om hur vuxen jag är, men i vilket fall är jag numera 20!

Hur som helst, min födelsedag var hur bra som helst! Ett par dagar innan den kände jag att det bara skulle bli en arbetsdag som alla andra, inget speciellt eller så. Jag hoppades att det skulle komma ett paket hemifrån och jag visste att min värdmamma skulle fixa någon slags present, utöver det hoppades jag mest att vi i alla fall skulle ha en lite speciell middag för att uppmärksamma min dag. Jag och Frida firade ju oss båda med ett gäng vänner på Fridas födelsedag, en och en halv vecka innan min, så det kändes som att min födelsedag skulle bli en dag precis som alla andra.

Dagen innan kom ett paket på posten hemifrån, gissa om jag blev glad! Jag öppnade det såklart inte förrän på rätt dag, men så fort paketet stod där utanför dörren kändes det som att det kanske skulle bli en födelsedag trots allt. På morgonen dagen därpå blev jag väckt precis som jag skulle blivit hemma: sång, ljus, ett glas mjölk, en kaka och paket på sängen. Då har min värdmamma fått instruktioner från mamma och pappa om hur min födelsedag brukar firas, och så gjorde de precis som de "skulle". Det gjorde verkligen min dag, inte nödvändigtvis för att jag fick ha det som det brukar vara (förutom att det var en annan familj på andra sidan jorden såklart) men framför allt för att min värdmamma ansträngt sig så mycket. Och det fortsatte genom hela dagen!

Såhär såg vardagsrummet ut när jag kom upp från sängen

Sedan jobbade jag hela dagen men vi hade play date så även det blev lite speciellt eftersom det var sista gången jag träffade Leonie och första gången jag träffade den nya au pairen, Jessica. På kvällen åkte jag, hela min värdfamilj, min värdpappas föräldrar och Frida till stranden och åt pizza och tårta där. Inte varje år jag kan sitta ute på en strand utan att frysa på min födelsedag!

Det blev alltså en riktig födelsedag till slut, en riktigt bra sådan. Förutom ett flytta hemifrån-presentkort har jag fått en hel del träningskläder, choklad, löfte om en NZ-canvas när jag är tillbaka i Sverige, donation till kiwiräddning mm. Men framför allt kände jag mig speciell den här dagen och fick verkligen bevisat för mig att jag har underbara människor som verkligen bryr sig om mig omkring mig, och för det kan jag inte säga annat än tack!

En sista helgtrip - Coromandel

Som rubriken så smått avslöjar bestod förra helgen av en sista vanlig helg-roadtrip. Den här gången styrde jag, Frida och Paige (en au pair från Skottland som nyligen flyttade in i Fridas område - supermysig tjej) bilen mot Coromandel, halvön med de otroliga stränderna som typ hälften av alla kiwis (människovarianten) flyr till under sina semestrar. Sommar, stränder, vänner - behöver jag säga mer? Bilderna säger nog tillräckligt tror jag!

Sedan var vi på ett par typiska turistställen också (Cathedral Cove och Hot Water Beach), delade rum med en störtskön fransk-kanadensisk tjej, åt glass, bodde på ett riktigt mysigt backpackers och en massa mer! Med andra ord var det en väldigt bra helg. Trots detta känns det skönt att det var den sista vanlig helgresan, att jag är klar med nordön nu. Okej, jag har fortfarande kvar en resa till Wellington över en helg i mitten av mars, men eftersom vi flyger ner dit känns det mer som semester än vanlig roadtrip som vi gjort så många av nu. Utöver den helgen återstår såklart vår sydöresa, Samoa och Australien, så jag kommer inte direkt vara sysslolös de närmaste månaderna. De sakerna ser jag absolut fram emot, de är inte alls som helgresorna utan mycket större och mycket mer spännande om du frågar mig!