Kvällspromenad

Jag tog nyss en liten kvällspromenad runt i området där jag bor. Det börjar mörkna vid tjugo över åtta-halv nio nu, vilket var precis när jag var ute ikväll, och jag njöt som bara den. Även här i bostadsområdena är det kullar överallt, kullar täckta av hus. När man går runt på gatorna kan man därför se massvis med hus täcka kullarna man ser - svårt att beskriva men får ta kort någon dag så att ni får se att det ändå är skillnad från vanliga bostadsområdena i Sverige. Det gör att det ser extra mysigt ut när det mörknar en fin sommarkväll och lamporna börjar tändas i varje fönster. En liten promenad var precis vad jag behövde ikväll, både för att sträcka på benen men också för att få lite tid ensam med mina tankar. Här är några av tankarna som åkte genom mitt huvud under tiden:

1. Chokladtårtan jag och Frida bakade i lördags var på tok för god... Jag åt upp den sista biten efter middagen nu ikväll - oj vad mycket tårta jag har ätit sedan i lördags! Men firar man födelsedagar så gör man och då är det okej tycker jag. Min födelsedag är visserligen inte förrän på tisdag men eftersom Frida fyllde år i lördags firade vi tillsammans då. Vi åt lunch med ett gäng kompisar, satt på stranden, åt ute bara vi två på kvällen och gick på bio. Precis lagom och jättemysigt!

2. Den senaste veckan har det varit lite kyligt ute på mornarna, så pass att jag har satt på lillkillen en långärmad tröja på morgonen och själv tagit en kofta på vägen till skolan. Redan när vi kommer tillbaka från skolan har det dock varit varmt ute igen och idag till exempel var det smällvarmt under hela dagen. Nu när jag gick runt ute vid halv nio på kvällen var det inte det minsta kallt att bara ha shorts och linne, det vara bara skönt att det inte var fullt lika varmt som tidigare idag när solen låg på. Sommaren fortsätter alltså och ska göra det hela mars men det märks ändå att det börjar bli lite svalare om nätterna och mörkare på mornarna.

3. Det kommer bli så konstigt att lämna allt här. Familjen, hemmet, vännerna och gatorna som jag kan så väl vid det här laget. Visst, det är flera månader kvar, men när jag gick och tittade in i husen där lamporna tänts var det med blandade känslor.
Dels kände jag mig så lycklig. Visst, som jag säkert har nämnt känner jag mig ganska klar med jobbet som au pair, men de bra stunderna och allt annat här på Nya Zeeland gör att jag trivs så himla bra när allt kommer omkring. Hur kan just jag ha haft sådan tur med allt? Ord kan inte beskriva hur glad jag är över att jag tog beslutet att åka hit!
Dels kände jag mig samtidigt lite vemodig. Vanligtvis tänker jag att det ska bli kul att komma tillbaka till Sverige och börja plugga, inte för att jag inte har det bra här utan mer för att det ska bli roligt med en ny utmaning, men ikväll blev jag lite ledsen när jag tänkte på det. Tänkte på att om 4 månader kommer jag att ha gått på de här gatorna, mina gator, för sista gången. Någon gång kommer jag tillbaka till Nya Zeeland, det tror jag absolut, men det kommer inte alls vara samma sak. Om 4 månader har jag sagt hej då till min familj här och till skillnad från när jag sa hej då till min svenska familj vet jag inte när (om?) jag kommer att träffa min nya zeeländska familj igen. Vanligtvis tänker jag knappt på utsikten över havet på vägen hem från skolan, jag går ju den vägen varje dag, men att tänka på att jag inte kommer att se den, inte kommer att gå den där vägen jag har gått sååå många gånger de senaste 8 månaderna, får mig att bli lite ledsen. Jag undrar hur det kommer att kännas när det väl är dags att börja packa den stora resväskan, jag tror att jag mest kommer vara peppad på Australien och att komma hem men det kommer säkert vara väldigt vemodigt också med tanke på allt jag har här som jag kommer att lämna!

4. Efter kommande helg, då jag ska till Coromandel, kommer jag vara "klar" med nordön. Jag har en helg i Wellington planerad i mitten av mars men där har jag egentligen redan varit (även om jag inte såg så mycket) så på sätt och vis har jag efter helgen varit överallt som är värt att åka till på nordön. Inga fler helgtripper är planerade efter Wellington så sedan kommer det "bara" vara min stora sydöresa över påsk som är kvar när det gäller att resa runt i NZ. Lite coolt att ha sett så mycket av landet ändå, jag kan ju lugnt säga att jag kan Nya zeeländsk geografi minst lika bra som svensk geografi - till och med lite bättre skulle jag tro!

5. Imorgon är det fredag igen, förhoppningsvis ska vi ha play date som vanligt. Sista fredags-play daten med Leonie, min kompis som sedan åker vidare på nya äventyr. Lite avundsjuk är jag ändå på att hon ska resa runt i Thailand i tre veckor på vägen hem till Tyskland, men det får jag väl göra en annan gång helt enkelt. Jag tror inte riktigt att jag har förstått att hon åker härifrån nästa vecka, när det väl sjunker in kommer jag säkert tycka det är jättetråkigt. Det ska bli spännande att träffa den nya au pairen i hennes familj (som heter Jessica, förvirringen kommer vara total för barnen skulle jag tro...) men jag vet att hon inte kommer kunna ersätta Leonies plats för min del!


Ja, det var några av de tankar jag hade när jag gick runt där på gatorna samtidigt som gatlyktorna slogs på och det blev mörkt. Nu väntar sängen, väckarklockan står som alltid på 07.00, en arbetsdag väntar och sedan är det äntligen redan helg igen.

Surfingparadiset Raglan

På måndagar känns det alltid som att jag har en lång vecka framför mig och så var det även i måndags. Precis som många andra veckor sitter jag nu här och njuter av att det är fredag och jag precis har slutat jobba. Hur långt bort helgen än må kännas på måndag morgon går veckorna ändå fort och så fort man kan skymta helgen runt hörnet lyses tillvaron upp lite extra.

Förra helgen var jag och Frida i Raglan, Nya Zeelands främsta surfingställe. Jag testade att surfa igen och tack vare att förhållandena var kanon - inte bara strålande sol utan även lagom stora vågor - har jag nu en riktigt positiv bild av surfing. Första gången var ju vågorna för tuffa så att det blev lite för tufft för att vara särskilt kul. Nu var det bara roligt! Jag kan konstatera att jag nog aldrig blir professionell surfare men det är smällar man får ta och det faktum att jag är ganska dålig på det gör de där gångerna då jag faktiskt lyckas stå upp på brädan till riktigt guldstunder.

Vad gjorde vi mer i Raglan? Tja, vi tältade (inga problem alls i sommarvädret) och pratade bort en kväll med två andra svenskar på campingen som gjorde work and travel, såg en vacker solnedgång, lagade pasta med pesto som i ärlighetens namn blev ganska äcklig pga billighets-pesto, åt så mycket fish and kumara chips att vi nästan rullade fram, låg på stranden och solade, pratade om livet och säkert en massa annat som jag glömt bort nu. Med andra ord ytterligare en bra helg ute på vift! 

Helgen som kommer nu kommer jag faktiskt stanna kvar hemma i Auckland, fast den kommer inte bli händelselös för den sakens skull. Ikväll blir det middag/fika ute med Frida och Charlotte för att planera vår sydöresa över påsk lite och på lördag är det Fridas födelsedag så då ska vi fira hennes och min födelsedag tillsammans med ett gäng kompisar. Det ska bli riktigt skojigt och Frida som är bakexpert har ett tårtrecept vi ska prova på - planen är att det ska bli en riktigt god chokladtårta för att fira våra 20-årsdagar!

Vardagstankar

Det känns som att jag nästan bara skriver om resorna jag gör runtom i detta land och väldigt lite om min vardag. Trots att fem av sju dagar är jobbdagar är det liksom inte dem mitt liv här kretsar kring och för mig låter det så trist att skriva/läsa om vardagslivet som au pair. Eftersom det ändå är en så pass stor del tänker jag att jag ska försöka bli lite bättre på det!

Som jag redan har skrivit om (tror jag) är skolan igång för Ethan igen och därmed rullar veckorna på som de gjorde innan jul. På måndagar och torsdagar är Jake på dagis på förmiddagen vilket ger mig ett par härliga timmar för mig själv. Ibland ber min värdmamma mig att till exempel dammsuga vardagsrummet under den tiden men det är väldigt sällan och tar så kort tid att jag även då är ledig i princip hela den tiden. De dagarna flyter på riktigt bra eftersom när jag väl har plockat upp Jake från dagiset åker/går vi hem igen, har mindre än en timma hemma och måste sedan gå iväg för att hämta Ethan från skolan. Vi plockar upp honom, om det är fint väder får killarna leka på skolans lekplats tills de tröttnar och går sedan hem för mellis och fri lek tills föräldrarna kommer hem och jag slutar, runt femtiden vanligtvis.

Tisdagar och fredagar har vi fortfarande play dates och det är fortfarande lika skönt! Jag och Leonie, den andra au pairen, har kommit riktigt nära varandra (så synd att hon åker tillbaka till Tyskland snart!) så eftersom killarna leker bra på egen hand blir det lite som att träffa en kompis och prata bort hela dagen för vår del. Visst måste vi fortfarande fixa lunch och mellanmål till barnen och hålla ett öga på dem, men när man själv inte är den som måste leka med barnen eller kämpa för att få dem att hålla sams är jobbet lätt som en plätt! På tisdagar hämtas Ethan av sin farmor så vi kan tillbringa hela eftermiddagen hos Leonie ända tills att det är dags att åka hem för att jag snart slutar. Förresten brukar Jake somna i bilen på vägen hem på tisdagar, han blir trött av att leka intensivt hela dagen, så även om vi åker hem vid fyratiden kanske känns det som att jag slutar då eftersom det inte så svårt att ta hand om ett sovande barn... På fredagar har vi istället play daten hemma hos oss eftersom vi då måste gå iväg och hämta Ethan på eftermiddagen men även dessa dagar brukar flyta på i en bra takt.

Onsdagar är veckans svårare dag eftersom jag och Jake inte har mycket att göra alls då, inte ens hämta och lämna Ethan eftersom han fortfarande är hos sin farmor då. Farmorn tar visserligen med sig Jake för att simma runt lunchtid men det är bara någon timma de är borta så det är ändå många timmar kvar jag måste underhålla lillkillen dessa dagar. Har vi tur och har bilen kan vi åka iväg till någon större lekplats vilket får en del tid att försvinna, annars kanske vi knallar bort till den närmsta lekplatsen som är liten men bättre än inget. Onsdagar blir lätt ganska sega men eftersom det bara är en dag i veckan jag har riktigt mycket tid själv med Jacob fungerar det ändå bra!

Ja, och så finns det väl ett par "hämta och lämna Ethan i skolan" som jag inte nämnt, ett par tvättar jag hänger upp, tar ner och viker när jag känner för det, många "morning/afternoon tea" etc. som jag inte nämnt. Livet som au pair är på sätt och vis enformigt med samma vanor och rutiner vecka in och vecka ut, samtidigt som man aldrig riktigt vet vad barnen hittar på och vad som kommer hända senare samma dag.


Ofta känner jag mig ganska klar med jobbet som au pair, framför allt när tiden går på tok för långsamt, och jag ser verkligen fram emot att börja plugga igen i höst. Dels att ha lite mer varierande arbetstider (sovmorgon ibland till exempel) men framför allt att umgås med jämnåriga under dagarna istället för barn. Sedan finns det också de där guldstunderna, som häromdagen när jag låg på rygg på gräset bredvid lekplatsen killarna lekte på och Jacob kom och satte sig på min mage och lekte att jag var en båt. När han vill krama mitt ben samtidigt som vi går, kommer och vill sitta i mitt knä eller krypa upp i min famn i soffan. När orden bara bubblar ur Ethan om Angry Birds eller någon film han sett, och jag känner hur mycket det betyder för en sjuåring att ha en vuxen som verkligen tar sig tid att lyssna på något så totalt ointressant och långdraget. När Jacob i morse snällt bad Ethan flytta på sig, Ethan gjorde det och Jake sa tack - inget gnäll eller tjafs. När jag och Leonie sitter där i någons kök och har djupa konversationer om livet i största allmänhet och nästan glömmer bort att vi faktiskt jobbar. De stunderna kommer jag säkert sakna när jag är tillbaka i Sverige så jag ska försöka att njuta av dem medan jag kan och se det hela positivt. De trista stunderna finns absolut och får mig att längta till att gå vidare till något nytt, men de bra stunderna och allt annat här på Nya Zeeland (resorna, vännerna, själva landet, familjen...) väger absolut upp och får mig att trivas så bra som jag gör.

Nu är det fredag och jag slutade jobba för en och en halv timma sedan. Under eftermiddagen hade barnen vattenkrig ute i trädgården vilket var roligt till och med för mig som höll mig till att fylla på vattenpistoler och vattenballonger. Det är förresten alla hjärtans dag idag, vilket jag inte har firat mer än att göra all mat jag kunnat hjärtformade, som mackor och salamiskivor till exempel. Jag har också fått teckningar av barnen - hur söta som helst!

Jacobs teckning till mig. I mitten kan man se mig som blir träffad av blixten... Kanske inte ett traditionellt Alla Hjärtans Dag-motiv men som tur är ritade han dit sig själv som kom och räddade mig och Ethan som står bredvid och är modig. Jag är inte helt säker på hur man kan se det men det var i alla fall så Jacob beskrev sitt konstverk för mig!

Ethans Alla Hjärtans Dag-teckning till mig. Efter att jag tagit kortet kom han på att han glömt en bokstav i ordet "love" och skrev dit det!

Roadtrip österut

Jag är helt slut efter att ha jobbat idag, så det här inlägget blir bara en kort liten uppdatering. Egentligen har jag ingen anledning till varför jag är så trött, det har inte varit något speciellt med dagen (gå med Ethan till skolan, träning under min lediga förmiddag då Jacob varit på dagis, hämta Jacob, gå och hämta Ethan, låta killarna leka på lekplatsen på skolan, gå hem, fixa mellis och sedan in med båda killarna i bilen för att hämta upp min värdmamma från hennes jobb), kanske beror det på att det har varit tryckande varmt hela dagen.

I alla fall, igår kväll kom jag hem efter en riktig roadtrip under långhelgen. Torsdag var Waitangi Day, som är lite som Nya Zeelands nationaldag eftersom man då "firar" att det var det datumet som européerna och maorerna slutade kriga och skrev på ett avtal om det, i alla fall som min sjuåring Ethan beskrev det för mig. Därför var vi lediga då, så eftersom vi även tog fredagen ledigt kunde vi åka på onsdagen direkt efter jobbet. 

Helgens rutt var Auckland-Tauranga-Mt Manganui-Te Araroa-East Cape-Gisbourne-Napier-Taupo-Auckland. En del ställen stannade vi bara kort på för till exempel lunch och en del stannade vi såklart lite längre i. Helgen innehöll bland annat mycket bilåkande, många skratt, två nyfunna vänner, ett "Swedish backpackers party", regn i solsäkra Napier, god mat, världens första soluppgång (som tyvärr var för molnig för att faktiskt se solen, men vi såg det i alla fall bli ljust), ett ställe fullt av kiwisaker (mest frukten), shopping, varm choklad och säkert en massa annat som jag inte kommer på just nu!

Kameran åkte inte upp så ofta men här är några bilder jag tog:

Surfing!

Sommarvärmen fortsätter, oj vad varmt det har varit den här helgen! Idag, söndag, har jag mest varit inomhus för att det är så varmt ute i solen men igår var jag och Frida däremot ute hela dagen. Redan i fredags efter jobbet åkte jag hem till henne (med stopp för middag tillsammans på köpcentret i Albany) och lördag morgon åkte vi iväg till en jättefin strand längre norrut där vi hade en inbokad surfinglektion!

Vädret var som sagt var helt underbart men vågorna var riktigt höga så surfingen hade både sina bra och dåliga delar tycker jag. Killen som skulle lära oss sa själv att förhållandena inte alls var lätta och att det verkligen inte var några nybörjarvågor - lektionen han skulle ha efter oss blev till och med inställd på grund av detta. 

Mitt mål med surfingen var att klara av att stå upp i alla fall en hel våg och det gjorde jag! Snacka om lycka när jag gled fram på den där vågen, jag fick nämligen kämpa ett bra tag för att lyckas med det. Ett par gånger stog jag också upp en kort stund men inte så att det egentligen gills tycker jag. Det här var alltså den riktigt roliga delen av surfingen.

Det lite mindre roliga var just att vågorna var så höga och sjukt starka. Dels var detta jobbigt eftersom det gjorde de roligaste stunderna (när man lyckades) färre, men också blev det riktigt jobbigt även när jag väntade på en bra våg eller på att få hjälp av instruktören. Bara att hålla sig stående var svårt och titt som tätt strök jag med vågen och gled ända in till mycket grundare vatten samtidigt som jag försökte klänga mig fast vid brädan. Bara att resa sig upp och försöka kämpa sig ut till lite djupare vatten igen, försöka att inte hamna för mycket under vatten eller i alla fall inte glida med vågorna in mot land igen. Det här gjorde att jag, med kanske 30-40 minuter kvar av surfinglektionen, bestämde att det räckte för mig och gick upp och satte mig på stranden istället. Jag hade saltvatten precis överallt, var helt slut efter att stå emot de starka vågorna och tyckte att det var lite smått obehagligt när jag ramlade och ville hålla kvar i brädan men utan att slå mig på den eller trassla in mig i snöret som satt mellan min fot och brädan. Plus att jag ju hade klarat mitt mål med dagen, så då kändes det bäst att sluta medan mina minnen från den här morgonen fortfarande var mestadels positiva!

Ja, så nu har jag en lite tudelad uppfattning om surfning. Någon helg framöver ska jag åka till Raglan, Nya Zeelands riktiga surfingställe, och då ska jag banne mig ge det ett försök till! Där är det oftast mycket mer nybörjarvänliga vågor så jag hoppas att vi lyckas pricka in en bra dag så att jag kan öva lite mer och få ett mer övervägande positivt intryck av surfing!

Efter det här åkte vi, med ett kort stopp på en marknad på vägen, vidare till en strand i ett naturreservat. Så vackert! Den här stranden hade bra mycket snällare vågor men å andra sidan var vattnet fullt av surfare, paddleboardare, badare mm. så vi var glada att vi inte försökte oss på att surfa där eftersom det var så trångt. Nej, istället låg vi och halvsov, först i solen och sedan i skuggan, innan vi åkte tillbaka hem till Frida framåt sen eftermiddag. På kvällen hade vi myskväll med glass, chips och film - så det går inte direkt någon nöd på oss!

Idag har bara varit en slappardag, riktigt skönt som omväxling. Imorgon drar vardagen igång som vanligt och eftersom Ethan börjar skolan igen kommer vi så smått börja komma tillbaka till de vanliga rutinerna vi hade innan jul. Den kommande veckan blir dock inte lång - eftersom torsdagen är en röd dag tar jag ledigt på fredagen så att jag och tre andra kan åka iväg på en lite längre road trip till östra delen av nordön. Skönt med en kort vecka och kul att komma iväg på en lite längre resa igen!