Vardagstankar

Det känns som att jag nästan bara skriver om resorna jag gör runtom i detta land och väldigt lite om min vardag. Trots att fem av sju dagar är jobbdagar är det liksom inte dem mitt liv här kretsar kring och för mig låter det så trist att skriva/läsa om vardagslivet som au pair. Eftersom det ändå är en så pass stor del tänker jag att jag ska försöka bli lite bättre på det!

Som jag redan har skrivit om (tror jag) är skolan igång för Ethan igen och därmed rullar veckorna på som de gjorde innan jul. På måndagar och torsdagar är Jake på dagis på förmiddagen vilket ger mig ett par härliga timmar för mig själv. Ibland ber min värdmamma mig att till exempel dammsuga vardagsrummet under den tiden men det är väldigt sällan och tar så kort tid att jag även då är ledig i princip hela den tiden. De dagarna flyter på riktigt bra eftersom när jag väl har plockat upp Jake från dagiset åker/går vi hem igen, har mindre än en timma hemma och måste sedan gå iväg för att hämta Ethan från skolan. Vi plockar upp honom, om det är fint väder får killarna leka på skolans lekplats tills de tröttnar och går sedan hem för mellis och fri lek tills föräldrarna kommer hem och jag slutar, runt femtiden vanligtvis.

Tisdagar och fredagar har vi fortfarande play dates och det är fortfarande lika skönt! Jag och Leonie, den andra au pairen, har kommit riktigt nära varandra (så synd att hon åker tillbaka till Tyskland snart!) så eftersom killarna leker bra på egen hand blir det lite som att träffa en kompis och prata bort hela dagen för vår del. Visst måste vi fortfarande fixa lunch och mellanmål till barnen och hålla ett öga på dem, men när man själv inte är den som måste leka med barnen eller kämpa för att få dem att hålla sams är jobbet lätt som en plätt! På tisdagar hämtas Ethan av sin farmor så vi kan tillbringa hela eftermiddagen hos Leonie ända tills att det är dags att åka hem för att jag snart slutar. Förresten brukar Jake somna i bilen på vägen hem på tisdagar, han blir trött av att leka intensivt hela dagen, så även om vi åker hem vid fyratiden kanske känns det som att jag slutar då eftersom det inte så svårt att ta hand om ett sovande barn... På fredagar har vi istället play daten hemma hos oss eftersom vi då måste gå iväg och hämta Ethan på eftermiddagen men även dessa dagar brukar flyta på i en bra takt.

Onsdagar är veckans svårare dag eftersom jag och Jake inte har mycket att göra alls då, inte ens hämta och lämna Ethan eftersom han fortfarande är hos sin farmor då. Farmorn tar visserligen med sig Jake för att simma runt lunchtid men det är bara någon timma de är borta så det är ändå många timmar kvar jag måste underhålla lillkillen dessa dagar. Har vi tur och har bilen kan vi åka iväg till någon större lekplats vilket får en del tid att försvinna, annars kanske vi knallar bort till den närmsta lekplatsen som är liten men bättre än inget. Onsdagar blir lätt ganska sega men eftersom det bara är en dag i veckan jag har riktigt mycket tid själv med Jacob fungerar det ändå bra!

Ja, och så finns det väl ett par "hämta och lämna Ethan i skolan" som jag inte nämnt, ett par tvättar jag hänger upp, tar ner och viker när jag känner för det, många "morning/afternoon tea" etc. som jag inte nämnt. Livet som au pair är på sätt och vis enformigt med samma vanor och rutiner vecka in och vecka ut, samtidigt som man aldrig riktigt vet vad barnen hittar på och vad som kommer hända senare samma dag.


Ofta känner jag mig ganska klar med jobbet som au pair, framför allt när tiden går på tok för långsamt, och jag ser verkligen fram emot att börja plugga igen i höst. Dels att ha lite mer varierande arbetstider (sovmorgon ibland till exempel) men framför allt att umgås med jämnåriga under dagarna istället för barn. Sedan finns det också de där guldstunderna, som häromdagen när jag låg på rygg på gräset bredvid lekplatsen killarna lekte på och Jacob kom och satte sig på min mage och lekte att jag var en båt. När han vill krama mitt ben samtidigt som vi går, kommer och vill sitta i mitt knä eller krypa upp i min famn i soffan. När orden bara bubblar ur Ethan om Angry Birds eller någon film han sett, och jag känner hur mycket det betyder för en sjuåring att ha en vuxen som verkligen tar sig tid att lyssna på något så totalt ointressant och långdraget. När Jacob i morse snällt bad Ethan flytta på sig, Ethan gjorde det och Jake sa tack - inget gnäll eller tjafs. När jag och Leonie sitter där i någons kök och har djupa konversationer om livet i största allmänhet och nästan glömmer bort att vi faktiskt jobbar. De stunderna kommer jag säkert sakna när jag är tillbaka i Sverige så jag ska försöka att njuta av dem medan jag kan och se det hela positivt. De trista stunderna finns absolut och får mig att längta till att gå vidare till något nytt, men de bra stunderna och allt annat här på Nya Zeeland (resorna, vännerna, själva landet, familjen...) väger absolut upp och får mig att trivas så bra som jag gör.

Nu är det fredag och jag slutade jobba för en och en halv timma sedan. Under eftermiddagen hade barnen vattenkrig ute i trädgården vilket var roligt till och med för mig som höll mig till att fylla på vattenpistoler och vattenballonger. Det är förresten alla hjärtans dag idag, vilket jag inte har firat mer än att göra all mat jag kunnat hjärtformade, som mackor och salamiskivor till exempel. Jag har också fått teckningar av barnen - hur söta som helst!

Jacobs teckning till mig. I mitten kan man se mig som blir träffad av blixten... Kanske inte ett traditionellt Alla Hjärtans Dag-motiv men som tur är ritade han dit sig själv som kom och räddade mig och Ethan som står bredvid och är modig. Jag är inte helt säker på hur man kan se det men det var i alla fall så Jacob beskrev sitt konstverk för mig!

Ethans Alla Hjärtans Dag-teckning till mig. Efter att jag tagit kortet kom han på att han glömt en bokstav i ordet "love" och skrev dit det!