Samoa!

Hur ska jag berätta om min resa till Samoa? Jag har en massa saker jag vill skriva om men vet inte hur jag ska göra det på bästa sätt, så det får bli punktform med lite passande bilder till helst enkelt!

• Oavsett regnigt eller soligt väder är Samoa varmt och luftfuktigt som bara den. Vi hade blandat väder men på sätt och vis ändå tur eftersom de tillfällen vi var på stränder var fina medan regnskurarna passade på att komma när vi ändå bara låg på hotellrummet och läste, duschade och gjorde oss i ordning för middagen eller kanske tog en tupplur.

• Samoa har väldigt vackra stränder. Två av dagarna gjorde vi dagstripper till stränder på andra sidan ön: första gången var vi på en ganska känd strand medan vi andra gången hittade en egen, mycket mindre känd liten guldklimp bara för att vi hoppade av bussen mitt ute i ingenstans på grund av obegripligt bussystem.

• Bussarna ja, de är en historia i sig. De ser väldigt söta ut i färggranna färger och gjorda av trä men i ärlighetens namn är träsäten inte sådär jättebekväma. Det var skönt att det inte var något glas i fönstren på grund av värmen, AC deluxe typ, men det var lite mindre skönt när det regnade då man åkte över bergen för att komma till andra sidan ön. Det fanns visserligen plastplattor vi satte upp över fönstren då, men sitter man precis vid dörrhålet hjälpte det inte eftersom det inte fanns någon dörr alls att hålla regnet ute. Bussarna gick lite när som helst (eller inte alls ibland), beroende på hur många som satt på dem och vad busschauffören kände för. Det verkade även vara standard att bussen stannade vid en mataffär på väg ut från staden så att alla kunde hoppa ut och handla mat. Med hela kartonger fyllda med nudlar eller stora rissäckar kom de sedan tillbaka och busschauffören körde vidare när han tyckte att det passade, ingen avsatt tid eller så (en av gångerna vi åkte buss körde han nästan ifrån en av passagerarna som handlat lite för långsamt). Eftersom alla, utom jag och Frida som bara satt och gapade på bussen, hade en massa matvaror körde bussen hem till passagerarna, ibland ändå upp på deras gräsmattor. Busshållplatser finns inte utanför staden, så då ryckte man bara i ett snöre så stannade bussen direkt och man fick kliva av/hoppa på där man ville. Många suckar, höjda ögonbryn och skratt blev det över de här bussarna kan jag lova!

• Samoas huvudstad Apia, som vi bodde i, är delvis gullig och delvis rätt så död. Det är inte alls många turister där, de som åker till Samoa bor oftast på resorter på stränder längre bort, vilket gör att utbudet av till exempel restauranger och nattliv i största allmänhet är ganska värdelöst. Som tur är hade vårat hotell en jättebra restaurang som vi åt på alla kvällar utan den första, så det gjorde inte så mycket. På dagarna var det lite mer liv och rörelse med stora marknader som vi var på.

• Om vi tyckte att staden var död under kvällarna var det inget i jämförelse med hur det var på söndagen. Samoa är väldigt kristet, så allt är stängt på söndagar. Mataffärer och matställen, marknaderna, rubbet. Inga bussar gick och det var i princip inga bilar eller folk ute på gatorna. Plötsligt förstod vi varför det finns kyrkor precis överallt på Samoa. Som tur var kunde man ändå snorkla på söndagen, så att simma runt i vad som påminde lite om ett akvarium men i själva verket var havet passade utmärkt den dagen.

• Det finns ödlor på Samoa. Inte alls förvånande, men när två tjejer upptäcker en ödla på sitt hotellrum sent på kvällen kan det bli ganska koniskt. I alla fall om killen från receptionen kommer för att hjälpa till genom att springa runt i rummet iförd kjol med en plastpåse och försöka få tag på ödlan. Till slut fick han tag på den och fick sig nog ett gott skratt åt de svenska tjejerna som inte visste vad de skulle göra.

• Ja, killen från receptionen hade kjol på sig. Egentligen heter det väl inte kjol, men det ser absolut ut som det och det är inget konstigt alls med att killarna och männen har på sig dem. Även skoluniformer och polisuniformer har alltså kjol vilket ser lite roligt ut för oss som inte är vana med det.

Såhär såg ungdomarnas skoluniformer ut...

...och det här är alltså en polis iförd sin polisuniform!

• Inte bara har de kjol på sig, folket i allmänhet är väldigt avslappade. Då tänker jag inte bara på busstiderna utan även på att de generellt sett knappt verkar ha hört talas om ordet stress. Skön inställning som passar finfint på semester tycker jag, även om jag måste erkänna att det kanske inte är helt lätt att komma in i det lugna tempot bara sådär. Det lilla liveband som välkomnade oss på flygplatsen gjorde i alla fall sitt med att ge oss lite semesterkänsla, så det hjälpte kanske en smula i alla fall och visade på vilken avslappnad stämning som råder på Samoa.

• Vårat hotell var väldigt bra. Den enda nackdelen var att de tappat bort våran bokning, så när vi kom fram vid elva på kvällen den första dagen hade de inte det rum vi bokat ledigt. Deras bokningssystem var visserligen lika obegripligt som bussystemet, så det förvånar mig inte, men efter många om och men (där receptionisten av någon anledning bland annat bläddrat igenom varje dag i både februari och april i bokningsblocket, och frågat om det var i december förra året vi bokat rummet) fick vi ett sämre rum första natten och fick sedan byta upp oss till det rummet vi egentligen skulle ha till andra natten och framåt. Det rummet var dock jättebra, så det löste sig ändå på ett bra sätt.

• Samoas befolkning är generellt sett väldigt stora, det var nästan lite fascinerande hur stor del av befolkningen som såg överviktiga ut. Inte konstigt att Samoa Air är första flygbolaget att ta betalt för vikt på passagerare+bagage istället för att ta betalt för en sittplats!

• Jag kunde inte ha haft bättre resesällskap.

• "Sliding rocks", som vi åkte till en av dagarna, är säkert väldigt roliga att glida ner för (som det är meningen att man ska) men jag och Frida tyckte att det såg livsfarligt ut så vi nöjde oss med att bada nedanför vattenfallet. Kanske lite pensionärsvarning men inga brutna ben eller uppskrapade ryggar på det sättet i alla fall.

• Husen verkade ofta bestå av bara ett enda stort rum där alla åt, sov och levde tillsammans. Många saknade också väggar, de var alltså bara golv, tak och pelare däremellan, men jag skulle ändå säga att det verkar som att de flesta på Samoa har så att de klarar sig. Även om det blir blött blir det ju aldrig kallt, så att så många hus saknar väggar är till stor del självvalt skulle jag tro även om man som svensk tycker att det verkar lite underligt.

Här är ett exempel på ett hus som till stor del inte hade väggar,
de flesta hus var dock lite mindre slitna än det här

• Samoa är ett litet paradis. Visst har jag varit på många fantastiska ställen här i världen och jag har varit på sol- och badsemester med både längre stränder och bättre väder, men jag tycker ändå att Samoa har sin egen charm. Kanske är det tack vare att det inte är så turistigt, folkets sköna inställning eller att det bara var så skönt att ha lite semester med tid att sova, läsa, äta ute på restaurang, ligga vid poolen, strosa runt på marknader och ta dagen som den kommer. Antagligen en kombination av de anledningar och flera stycken andra. Egentligen spelar det väl inte så stor roll, det viktiga är att vi hade en jättebra semester som både gav ny energi och många underbara minnen som kommer att få mig att le när jag tänker på dem ett bra tag framöver!

Min fina tårta

Nu kommer ett litet inlägg bara för att jag vill skryta om tårtan jag bakade igår till Ethan, min äldre kille som fyller åtta år idag. Min värdmamma hade bett mig göra själva tårtbottnarna under dagen, vilket jag gjorde, men sedan på kvällen när jag barnvaktade (barnen sov och mina värdföräldrar var på 40-årsfest) hade jag inte så mycket att göra. Eftersom min värdmamma hade tänkt börja fixa ihop och dekorera tårtan mitt i natten när hon kom hem, och sedan göra klart den idag innan barnkalaset, tänkte jag att jag lika gärna kunde börja för att underlätta för henne. Med tv:n på i bakgrunden satte jag igång och här är resultatet:

Jag måste ge min värdmamma lite av äran eftersom hon kom hem vid elva och hjälpte mig att göra klart det som var kvar då, det vill säga en del av m&m:sen och armarna på gubbarna. Hon blev jätteglad över att jag gjort i stort sett hela tårtan och jag är minst sagt stolt över resultatet. Hur den smakar vet jag inte, det är i princip sockerkaka med vaniljsmak och karamellfärg inuti så särskilt spännande smakmässigt är den nog inte, men det tycker jag inte spelar så stor roll när det gäller ett barnkalas. Även gubbarna och påsen de håller i är ätbara, om man nu vill äta ren icing förstås...

Behöver jag säga att Ethan var glad över den?

Tankar från Auckland - en månad kvar

Två arbetsdagar har nu gått sedan jag kom hem från Samoa. Det var en väldigt bra liten semester, inlägg om resan kommer senare när jag har fått bilder från Frida (min kamera passade på att strejka efter två dagar och har fortfarande inte återhämtat sig) och orkar skriva ordentligt om det. Här får ni en bild som smakprov, tagen med mobilkameran så det är därför jag har den redan nu, och jag kan hinta om att det blir i alla fall ett par fler paradisbilder i kommande inlägg!

Nu är det en månad kvar tills jag står på svensk mark igen. Idag gjorde jag en liten testpackning för att se om jag borde skicka hem ett paket med kläder innan jag åker, som tur är verkar det som att allt jag vill ha med kommer att få plats i mina väskor och att jag inte behöver oroa mig över den delen av packningen. Att jag sedan kommer ha en väldigt stor, tung och osmidig väska att släpa runt på i Australien är en annan femma men det är smällar man får ta. I skrivande stund har jag ett leende på läpparna, dels för att jag kan pusta ut gällande packningen men också för att det nu är fullt rimligt att tänka på packning inför hemresan. Jag har hela tiden tänkt att "efter Samoa, då är det verkligen inte lång tid kvar", och nu plötsligt sitter jag här på min säng med Samoaresan bakom mig istället för framför - tre veckor och två dagar kvar i Nya Zeeland. Jag känner mig redo att åka hem, framför allt när ni där hemma har underbart försommarväder!

Samtidigt sjunker det in mer och mer att jag snart lämnar mitt liv här. Igår jobbade jag min första dag efter att ha kommit hem från Samoa och barnen var så underbart mysiga. De visade verkligen att de saknat mig de 5-6 dagar jag varit borta och min värdpappa sa att de frågat efter mig. Lillkillen var lite halvkrasslig så vi tittade bland annat på tv tillsammans i soffan, men även under resten av dagen var han ovanligt gosig. Visst får jag alltid en "morning cuddle" av honom (ibland blir den visserligen på kvällen för att vi glömt bort den under dagen, men ändå) och han brukar gilla att sitta i mitt knä, hålla handen och liknande, men det var extra mycket igår. Att jag fortfarande var favoriten även när mina värdföräldrar kommit hem på kvällen - trots att vi haft hela dagen ensamma hemma - säger mig en hel del.

Den äldre killen, som förresten fyller 8 på lördag, och jag hade också en jättemysig stund igår kväll när han kom hem från sin farmor. Jag lyfte upp honom för att kunna krama om honom ordentligt efter att inte ha sett honom på ett par dagar, och han ville inte släppa taget. Han ville fortsätta kramas i min famn och i morse ville han hålla min hand på väg till skolan. Det låter kanske inte som något speciellt med tanke på att lillkillen hela tiden gör sådana saker, men för mig var det väldigt speciellt. Han och jag har absolut haft en bra relation under det här året men den har inte varit "fysisk" och gosig på det sättet vilket jag tror beror både på ålder, personlighet och att jag haft mycket mindre tid med honom än med den yngre. Därför betyder de här små sakerna så otroligt mycket för mig.

Samtidigt som det värmer att se att barnen har saknat mig och påminnas om hur underbara de kan vara, så värker det i hjärtat att veta att jag snart lämnar dem, lämnar både mitt hem och mitt liv här. På något sätt har det inte varit helt på riktigt förrän nu och antagligen kommer jag inse det mer och mer ju närmare Australienresan kommer.

Hur skulle man inte kunna sakna det här?

Skollov, Waiheke och fler sydöbilder

Kan väl inte påstå att uppdateringen har varit på topp sedan sydöresan, i ärlighetens namn känns det som att det inte har hänt så mycket att skriva om alls. Nu tänker jag dock få ihop ett inlägg innan jag åker till Samoa, lite vardag mellan resorna finns såklart att nämna!


Första veckan efter min sydöresa var det fortfarande lov för barnen vilket innebar en trevlig ändring från hur vanliga veckor brukar se ut:

På måndagen tog jag båda killarna till ett "rock climbing"-ställe - en lokal fylld med klätterväggar för barn (och vuxna) och även ett stort lekområde. Där försvann hela dagen utan några som helst problem, en au pairs dröm att de lekte och klättrade så bra på egen hand! Tisdag till torsdag hade Ethan fotboll hela förmiddagarna så de dagarna blev lite mer som vanligt med play date på tisdagen, lekland med Jacob (och Frida+två av "hennes" barn) på onsdagen och inget speciellt på torsdagen. Eftersom jag hade båda mina barn bestämdes det att play daten på fredagen fick bli en utflykt till Kelly Tarltons, ett stort akvarium här i Auckland, tillsammans med de vi brukar träffa på fredagar. Coolt ställe och allt som allt en väldigt bra vecka!

Rock climbing - Jacob till höger och Ethan till vänster

Kelly Tarltons

Kelly Tarltons

De två helgerna som har gått sedan sydön har inte varit så väldans händelserika men trots det väldigt sköna. En dagsutflykt till Waiheke (en ö utanför Auckland) som inte gick riktigt som planerat på grund av färjan, luncher på de vanliga ställena, träffa andra au pairer för fikor, barnvakta en kväll, bokning/planering för Australien och fixande av saker till Samoa har fyllt helgerna kombinerat med lagom mycket slötid.

Waiheke Island

Waiheke Island

Waiheke Island

Frida på vårat favoritlunchställe i Takapuna

Här är förresten några bilder från sydön på mig som jag snott från Fridas blogg - tänkte att jag kan slänga in dem när jag ändå håller på och laddar upp bilder!

Nu ska jag börja packa för Samoa (paradisö - bara att googla om du inte hört talas om den och vill bli avundsjuk) - planet lyfter torsdag eftermiddag och även om vädret ser ut att bli halvdant ska det i alla fall bli väldigt varmt. Hotell, värme, stränder och ett par lediga dagar, behöver jag säga mer?