Samoa!

Hur ska jag berätta om min resa till Samoa? Jag har en massa saker jag vill skriva om men vet inte hur jag ska göra det på bästa sätt, så det får bli punktform med lite passande bilder till helst enkelt!

• Oavsett regnigt eller soligt väder är Samoa varmt och luftfuktigt som bara den. Vi hade blandat väder men på sätt och vis ändå tur eftersom de tillfällen vi var på stränder var fina medan regnskurarna passade på att komma när vi ändå bara låg på hotellrummet och läste, duschade och gjorde oss i ordning för middagen eller kanske tog en tupplur.

• Samoa har väldigt vackra stränder. Två av dagarna gjorde vi dagstripper till stränder på andra sidan ön: första gången var vi på en ganska känd strand medan vi andra gången hittade en egen, mycket mindre känd liten guldklimp bara för att vi hoppade av bussen mitt ute i ingenstans på grund av obegripligt bussystem.

• Bussarna ja, de är en historia i sig. De ser väldigt söta ut i färggranna färger och gjorda av trä men i ärlighetens namn är träsäten inte sådär jättebekväma. Det var skönt att det inte var något glas i fönstren på grund av värmen, AC deluxe typ, men det var lite mindre skönt när det regnade då man åkte över bergen för att komma till andra sidan ön. Det fanns visserligen plastplattor vi satte upp över fönstren då, men sitter man precis vid dörrhålet hjälpte det inte eftersom det inte fanns någon dörr alls att hålla regnet ute. Bussarna gick lite när som helst (eller inte alls ibland), beroende på hur många som satt på dem och vad busschauffören kände för. Det verkade även vara standard att bussen stannade vid en mataffär på väg ut från staden så att alla kunde hoppa ut och handla mat. Med hela kartonger fyllda med nudlar eller stora rissäckar kom de sedan tillbaka och busschauffören körde vidare när han tyckte att det passade, ingen avsatt tid eller så (en av gångerna vi åkte buss körde han nästan ifrån en av passagerarna som handlat lite för långsamt). Eftersom alla, utom jag och Frida som bara satt och gapade på bussen, hade en massa matvaror körde bussen hem till passagerarna, ibland ändå upp på deras gräsmattor. Busshållplatser finns inte utanför staden, så då ryckte man bara i ett snöre så stannade bussen direkt och man fick kliva av/hoppa på där man ville. Många suckar, höjda ögonbryn och skratt blev det över de här bussarna kan jag lova!

• Samoas huvudstad Apia, som vi bodde i, är delvis gullig och delvis rätt så död. Det är inte alls många turister där, de som åker till Samoa bor oftast på resorter på stränder längre bort, vilket gör att utbudet av till exempel restauranger och nattliv i största allmänhet är ganska värdelöst. Som tur är hade vårat hotell en jättebra restaurang som vi åt på alla kvällar utan den första, så det gjorde inte så mycket. På dagarna var det lite mer liv och rörelse med stora marknader som vi var på.

• Om vi tyckte att staden var död under kvällarna var det inget i jämförelse med hur det var på söndagen. Samoa är väldigt kristet, så allt är stängt på söndagar. Mataffärer och matställen, marknaderna, rubbet. Inga bussar gick och det var i princip inga bilar eller folk ute på gatorna. Plötsligt förstod vi varför det finns kyrkor precis överallt på Samoa. Som tur var kunde man ändå snorkla på söndagen, så att simma runt i vad som påminde lite om ett akvarium men i själva verket var havet passade utmärkt den dagen.

• Det finns ödlor på Samoa. Inte alls förvånande, men när två tjejer upptäcker en ödla på sitt hotellrum sent på kvällen kan det bli ganska koniskt. I alla fall om killen från receptionen kommer för att hjälpa till genom att springa runt i rummet iförd kjol med en plastpåse och försöka få tag på ödlan. Till slut fick han tag på den och fick sig nog ett gott skratt åt de svenska tjejerna som inte visste vad de skulle göra.

• Ja, killen från receptionen hade kjol på sig. Egentligen heter det väl inte kjol, men det ser absolut ut som det och det är inget konstigt alls med att killarna och männen har på sig dem. Även skoluniformer och polisuniformer har alltså kjol vilket ser lite roligt ut för oss som inte är vana med det.

Såhär såg ungdomarnas skoluniformer ut...

...och det här är alltså en polis iförd sin polisuniform!

• Inte bara har de kjol på sig, folket i allmänhet är väldigt avslappade. Då tänker jag inte bara på busstiderna utan även på att de generellt sett knappt verkar ha hört talas om ordet stress. Skön inställning som passar finfint på semester tycker jag, även om jag måste erkänna att det kanske inte är helt lätt att komma in i det lugna tempot bara sådär. Det lilla liveband som välkomnade oss på flygplatsen gjorde i alla fall sitt med att ge oss lite semesterkänsla, så det hjälpte kanske en smula i alla fall och visade på vilken avslappnad stämning som råder på Samoa.

• Vårat hotell var väldigt bra. Den enda nackdelen var att de tappat bort våran bokning, så när vi kom fram vid elva på kvällen den första dagen hade de inte det rum vi bokat ledigt. Deras bokningssystem var visserligen lika obegripligt som bussystemet, så det förvånar mig inte, men efter många om och men (där receptionisten av någon anledning bland annat bläddrat igenom varje dag i både februari och april i bokningsblocket, och frågat om det var i december förra året vi bokat rummet) fick vi ett sämre rum första natten och fick sedan byta upp oss till det rummet vi egentligen skulle ha till andra natten och framåt. Det rummet var dock jättebra, så det löste sig ändå på ett bra sätt.

• Samoas befolkning är generellt sett väldigt stora, det var nästan lite fascinerande hur stor del av befolkningen som såg överviktiga ut. Inte konstigt att Samoa Air är första flygbolaget att ta betalt för vikt på passagerare+bagage istället för att ta betalt för en sittplats!

• Jag kunde inte ha haft bättre resesällskap.

• "Sliding rocks", som vi åkte till en av dagarna, är säkert väldigt roliga att glida ner för (som det är meningen att man ska) men jag och Frida tyckte att det såg livsfarligt ut så vi nöjde oss med att bada nedanför vattenfallet. Kanske lite pensionärsvarning men inga brutna ben eller uppskrapade ryggar på det sättet i alla fall.

• Husen verkade ofta bestå av bara ett enda stort rum där alla åt, sov och levde tillsammans. Många saknade också väggar, de var alltså bara golv, tak och pelare däremellan, men jag skulle ändå säga att det verkar som att de flesta på Samoa har så att de klarar sig. Även om det blir blött blir det ju aldrig kallt, så att så många hus saknar väggar är till stor del självvalt skulle jag tro även om man som svensk tycker att det verkar lite underligt.

Här är ett exempel på ett hus som till stor del inte hade väggar,
de flesta hus var dock lite mindre slitna än det här

• Samoa är ett litet paradis. Visst har jag varit på många fantastiska ställen här i världen och jag har varit på sol- och badsemester med både längre stränder och bättre väder, men jag tycker ändå att Samoa har sin egen charm. Kanske är det tack vare att det inte är så turistigt, folkets sköna inställning eller att det bara var så skönt att ha lite semester med tid att sova, läsa, äta ute på restaurang, ligga vid poolen, strosa runt på marknader och ta dagen som den kommer. Antagligen en kombination av de anledningar och flera stycken andra. Egentligen spelar det väl inte så stor roll, det viktiga är att vi hade en jättebra semester som både gav ny energi och många underbara minnen som kommer att få mig att le när jag tänker på dem ett bra tag framöver!