Det bästa vore en skandinavisk, helst svensk, tjej utan partner som inte är vegetarian och kan börja jobba i mitten av juni redan, men om man råkar hitta en sådan är det ofta något annat problem som dyker upp, som att de saknar körkort till exempel. De allra flesta alternativen som dyker upp är förstås tyskor men jag tror att vi har hittat den rätta för oss nu. Hon är svensk så det kanske är mest därför jag gillar henne, men jag tycker det andra med henne låter bra också och Toni håller med mig. Så nu försöker hon komma i kontakt med den här tjejen och så håller vi tummarna för att hon är så trevlig som hon ser ut även när de pratar med varandra, och att hon är intresserad av den här familjen! Bara hon blir lite intresserad av oss har jag lovat Toni att försöka övertyga henne om att det här är rätt familj för henne - det känns verkligen skönt att ärligt kunna rekommendera andra tjejer att välja den här familjen. Vi har också två tyskor som verkar helt okej och som familjen också har kontaktat genom organisationen men jag hoppas ändå på att det blir svenskan!
Jag tror inte att det riktigt har sjunkit in för mig att någon av alla de där tjejerna kommer att ta över min plats. Det här är ju min familj och även om de har haft 3 au pairer innan mig är det svårt att föreställa sig att någon annan suttit/kommer sitta här på min säng med sin dator, gå hand i hand med Jacob för att hämta Ethan från skolan eller sitta där på min plats vid bordet och äta middag med familjen på kvällen. När jag faktiskt förstår att jag ska lämna allt det här, inte bara för en veckas semester eller så, då kanske det bli jobbigare. Fram till dess njuter jag av mitt liv här, sommaren som fortfarande håller i sig och de där små guldstunderna i vardagen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar