Det där med veckor

Som au pair tänker jag ännu mer vecko-mässigt än jag gjorde tidigare. Inte så att jag vet vilket veckonummer det är, men det blir hela tiden "nästa vecka" eller "veckan efter den veckan" man pratar om med andra au pairer. Eller ja, annars är det "nästa helg" osv man pratar om, för det är ju mest på helgerna man gör saker och man ser emot. Arbetsveckorna har förstås fina och mysiga stunder, saker att se fram emot och saker att tänka på. Den här veckan ser jag till exempel fram emot play date på tisdag och fredag (precis som varje vecka visserligen, men nu i fredags hade vi inte play date så hinner redan sakna det på den korta tiden). Jag ser också fram emot att på onsdag, vanligtvis veckans jobbigaste dag eftersom vi inte brukar ha något att göra då, cykelträna med lillkillen som på senaste tiden har börjat lära sig cykla. Han är riktigt nära att faktiskt kunna cykla helt själv och det gör mig så stolt, dels för att jag är den som började träna med honom och dels för att han fyller fyra om en månad och jag tycker att det är imponerande att kunna cykla redan då!

Veckan framför mig har alltså ett par saker jag ser fram emot mer än andra, så är det alltid. På måndagen känns det alltid långt till nästa helg, men så sitter jag plötsligt där vid köksbordet med play date-kompisarna hemma hos oss på fredagen och konstaterar att det bara är ett par timmar kvar till helg.

Den här helgen skulle jag träffa mina tyska kompisar för filmkväll och marknad - trodde jag! På fredagen skrev jag till dem och frågade om vi fortfarande skulle göra som planerat, bara för att få veta att jag rört ihop helgerna och att det inte är förrän nästa helg vi ska ses. Lätt hänt när man pratar om veckor istället för datum tycker jag! Så i fredags hade jag plötsligt inga planer alls för hela helgen, vilket kanske låter skönt men jag vet att jag bara blir uttråkad om jag ska sitta här hemma hela den tiden. Vilken tur att man har sina svenska vänner till räddning då! Fredag kväll kom Frida till mig och stannade till lördag eftermiddag. När hon åkt åkte jag och mötte Katarina och Jennica för att spendera resten av dagen och kvällen med dem i Albany och Browns Bay. Idag åkte vi allihopa till Silverdale på "European market". Marknaden i sig var väl inte så mycket att hurra för, men trevligt var det och rätt som det är var den här helgen och veckan också över!

När jag kom hit var det 24 veckor kvar till veckan då min familj kommer hit, precis innan jul. Nu har jag varit här i nästan 20 av de veckorna och det är inte så lång tid kvar tills jag är halvvägs genom mitt år här. Vad konstigt det känns när jag tänker på det så! Fast jag ska inte gå händelserna för mycket i förväg - även om jag tänker att det snart är jul är det trots allt ett antal veckor kvar till dess och mycket ska hinnas med på den tiden!

Perfekt avslut på arbetsveckan - jag och Frida gick upp på Mt Victoria i Devonport och njöt av utsikten över Auckland!

För de här bilderna får Frida ta åt sig äran förresten, jag har visserligen inte tittat igenom de jag själv tog men vet att de inte blev så mycket att hänga i granen. Tur att man har en kompis som är duktig på att fota när kamerans automatiska inställningar sviker!