Semestern del 4

Här kommer sista delen av min julsemester, sedan kan jag sluta tjata om den...

7/1 åkte min familj alltså hem, även om det dröjde bra mycket längre än planerat innan de faktiskt kom hem (se inlägget från igår om ni har missat det - http://jessikainz.blogspot.se/2014/01/semestern-del-3.html). Samma eftermiddag blev jag upplockad av Frida och Lisa och åkte med dem till Takapuna beach och sedan upp till Kaukapakapa där Frida bor. Jag var lite smådeppig hela dagen över att nu inte träffa familjen igen på så lång tid, men då är det tur att man har fina vänner som får en att tänka på annat!

8/1 - Den här dagen fortsatte vi norrut igen, fast på andra kusten än hur jag åkt tidigare. På vägen stannade vi och tittade på Nya Zeelands största träd (det var stort) men i övrigt var det mest fokus på att köra så att vi kom fram till Ahipara, där vi skulle bo den natten, i hyfsad tid. Frida hade riktigt ont i magen på kvällen och jag var fortfarande en smula deppig, så det var ganska dämpad stämning den här kvällen. Det positiva var väl att vi av någon okänd anledning råkade bli uppgraderade från att ha betalat för att bo i en sovsal på ett hostel till att få en egen, fräsch liten stuga med både kök och badrum. Det var en trevlig överraskning som i alla fall gjorde kvällen en smula bättre.

9/1 - Idag var det dags för ett måste för alla au pairer - Cape Reinga och 90 Mile Beach! Cape Reinga är den nordligaste punkten i landet, där två hav möts, och 90 Mile Beach är som namnet kanske avslöjar en väääldigt långt strand (dock inte hela 90 miles konstigt nog). Det regnade en massa under dagen så sandsurfningen blev väldigt kort, man kan nog snarare kalla det ett kort pulka-åk i sand, men vädret var i alla fall fint när vi väl var där uppe så lite tur i oturen hade vi kanske. Det var inte bara "ett måste" utan en väldigt trevlig utflykt trots vädret. Bussen vi åkte i var väl inte i toppskick men mannen som körde bussen vägde upp för det då han agerade både chaufför, guide och radio eftersom han sjöng Maorisånger lite då och då när han kände för det. Nu var min hemlängtan (eller vad man nu ska kalla det, man kan inte direkt säga att jag längtade hem) botad så efter att ha kört till Paihia var den här kvällen betydligt bättre!

Här har vi alltså Nya Zeelands nordligaste punkt! Från 90 Mile Beach
lägger jag inte upp några bilder - de ser så tråkiga ut i regnet!

10/1 - Då vi vaknade till en klarblå himmel - det är något med Bay Of Islands och fint väder tror jag - bestämde vi lite lagom spontant att vi verkligen skulle ta tillvara på den underbara dagen och omgivningen. Går det att göra bättre än genom att åka ut på en segelbåt med stopp på en strand på en liten ö? Det fanns tid att ligga ute på däck och lyssna på musik, läsa och njuta av livet i största allmänhet, precis vad vi alla behövde tror jag. Det var en sådan där "njuta av livet-dag" som laddade upp batterierna rejält lagom till att semestern snart var slut.

11/1 - Dags att dra sig tillbaka till Auckland, men eftersom vi inte hade bråttom gick vi runt i Paihia och souverniraffärer på förmiddagen. Vi tog ett lunchstopp i Whangarei och resten av eftermiddagen och kvällen hängde vi hemma hos mig, alltid lika skönt när värdfamiljen är bortrest så det blir tomt hus. Vi lagade god mat och googlade runt på olika utbildningar eftersom ett av de stora samtalsämnena vi hade haft de senaste dagarna var att vi försökte komma fram till vad Lisa och Frida ska plugga vidare till i höst (och var). Skönt att jag redan tror mig veta vad jag vill göra för det är verkar inte lätt att ta ett sådant beslut när man är på andra sidan jorden!

12/1 - Söndag och därmed även sista dagen av semestern. Vi åkte in till stan och åt lunch med en av Fridas kompisar och en vän till henne som tillsammans har backpackat runt Nya Zeeland de senaste månaderna. Sedan avslutade jag, Lisa och Frida semestern med en välförtjänt fika på ett café i väntan på att Lisas flyg till Wellington skulle gå. Det kändes inte alls farligt att börja jobba igen dagen därpå, snarare kändes det skönt att komma in i lite vanliga rutiner. Jag har sett, gjort och upplevt otroligt mycket, och det är ju sådant jag är här för, men jag kan konstatera att jag nog inte skulle klara av att backpacka i flera månader som en del gör. Hur kul det än har varit räcker ett par veckor på resande fot för att jag ska börja längta efter att få krypa ner i min vanliga säng! Att barnen verkligen visade att de hade saknat mig när jag kom hem igen på kvällen gjorde inte direkt saken värre och att återigen ha vanlig söndagsmiddag hemma med min värdfamilj var riktigt mysigt!