Min resa runt Sydön

Nu är min sydöresa, resan som jag planerat och sett fram emot i månader, över. Jag vet knappt hur jag ska börja skriva om den, så många upplevelser jag vill förmedla men samtidigt så svårt att göra det. Jag kan ge den korta bakgrundsfaktan att det var jag, Frida, vår skotska vän Paige och min tyska vän Charly som gjorde den här resan och jag kunde inte önskat mig bättre resesällskap. Tillsammans hyrde vi en bil för att åka runt stora delar av sydön på tio dagar, från Queenstown ner till Bluff och upp till Abel Tasman och Blenheim via östkusten och sjöarna mitt i landet. Vilken resa det har varit! Jag skulle kunna skriva ut en massa detaljer om precis vad vi gjorde, åt, såg osv. men det tror jag inte att någon blir lyckligare av så här kommer en sammanfattning av resan till största del bestående av bilder!


Resan började alltså i den här staden - Queenstown...

...med en liten utflykt till den mysiga lilla byn Arrontown. Notera höstfärgerna på träden, helt annat än uppe i Auckland! Betydligt kallare också, så även om jag trodde mig vara förberedd på kyla var det lite av en chock att kliva av flyget.

Dagen därpå gjorde vi en dagstur till Milford Sound, som ska vara otroligt vacker. Det regnade så mycket att vi knappt såg det, men vi såg i alla fall en massa vattenfall som inte hade varit där annars så man får väl försöka se något positivt i situationen trots att utflykten inte riktigt blev som tänkt.

Efter två nätter lämnade vi vackra Queenstown.

 Vi körde genom sådana här landskap...

 ...för att komma till Bluff, sydöns mest sydliga punkt.

 Resan fortsatte vidare genom sådana här landskap...

...och vi bodde en natt i Dunedin

I Dunedin åkte vi bland annat runt en sväng på Otago Peninsula.

Vi knallade också upp för världens brantaste gata, många foton och skratt blev det där!

Efter detta styrde vi bilen mot Oamaru, med ett stopp vid Moeraki Boulders, 
stenarna man kan se på de här bilderna:

I Oamaru såg vi efter lite om och men pingviner, tyvärr fick man inte ta kort på dem men jag ville så gärna se pingviner och de var så söta så här är en bild från google på dem!

Via Mt Cook åkte vi sedan till Lake Tekapo, vackrare ställe får man leta efter. Där badade vi i hot tubs, träffade en kompis som gör work and travel i närheten och stannade en natt. 

Morgonen därpå ställde jag klockan lite tidigare än nödvändigt för att ta en promenad i soluppgången. Kan säga att jag inte ångrade mig en sekund och att det var klokt av mig att ta med mig kameran!

Bilden rullade vidare till Christchurch - jisses vad den staden fortfarande är raserad efter jordbävningarna där för tre år sedan! Hela innerstaden är kaos och påminner mest om en enda enorm byggarbetsplats. Här är den berömda katedralen som bara är ett exempel på hur massvis med byggnader ser ut där.

185 vita stolar av olika slag för att minnas offren i jordbävningen

Det fanns också lite muntrare delar av staden, som det här shoppingcentret byggt av containrar. Okej, kanske inte så muntert att de vanliga butikerna fallit samman, men ändå kul att se att de gör det bästa av situationen och att staden är full av liv trots förödelsen!

Dagen därpå var det dags för att simma med delfiner i Kaikoura. De som läst om min förra stora resa, den när min familj var här över jul och nyår, vet att jag skulle simma med delfiner då men inte ens fick hoppa i vattnet då det var så många späckhuggare där. Den här gången hade jag mer tur, eller kanske mer otur beroende på hur man ser det. Vi såg nämligen inga coola späckhuggare men däremot delfiner vid flera tillfällen. Två gånger hoppade vi i det kalla vattnet (14 grader) men båda gångerna stack delfinerna innan vi hann simma med dem, trots att vi gjorde en massa roliga läten. Så att simma med delfiner står fortfarande på min "att göra-lista", för av någon anledning är det inte meningen att jag ska lyckas simma med dem i Kaikoura...

Dagen efter "delifinsimmandet" skulle vi paddla kajak i Abel Tasman men eftersom det regnade på morgonen bestämde vi oss för att skjuta upp paddlandet till morgonen därpå. Därför gick vi till i-siten (turistinformationscenter typ) i Motueka, en liten håla mitt ute i ingenstans, för att se vad vi kunde göra av dagen. Där stötte jag på en kompis från Sverige, Alfred, som jag inte ens visste var på den här sidan av jorden. Snacka om att vi blev förvånade av att se varandra, men det gjorde dagen betydligt roligare än den hade varit annars eftersom vi fyra tjejer, Alfred och hans kompis softade bort dagen tillsammans med "Labyrinth Rocks", källan på bilden nedan och glass i solen.

Dagen efter var turen äntligen helt på vår sida och vi kunde paddla kajak i underbart väder och ännu bättre omgivning. Vi såg "The split apple rock", söta sälungar och stannade på en perfekt liten strand - en helt perfekt avslutning på resan. Detta ägnade vi hela förmiddagen åt innan vi åkte vidare till Picton via Nelson. Morgonen därpå gick nämligen flyget hem och min 10 dagars resa var över.

Förutom ett par dagars dåligt väder kunde det inte blivit en bättre resa och det är med ett leende på läpparna jag skriver det här. Många skratt med mina mysiga vänner, matlagning, kortspel, upplevelser, vackert landskap och ett fantastiskt land är bara några av sakerna som förgyllde dessa dagar. Trots detta var det ändå skönt att komma tillbaka hem och sova i min egna säng igen. Nu kan jag säga att jag har sett hela Nya Zeeland, från Cape Reinga i norr till Bluff i söder, och jag kan också säga att jag är klar med det här landet. Ett par veckors jobb, en resa till Samoa och en vecka i Australien återstår och jag ser fram emot att ta tag i den sista tiden här nu, men nu ser jag även väldigt mycket fram emot att komma hem till Sverige igen. Det är dags för mitt äventyr i Nya Zeeland att ta slut och med mindre än två månader tills jag står på svensk mark igen är det väl lika bra att jag hinner börja längta lite. Först ska jag dock se till att njuta av min sista tid här med allt vad det kommer innebära!