Ett sista söndagsinlägg

Vet du vad? Det här blir mitt sista söndagsinlägg från Nya Zeeland. Nästa söndag är jag i Sydney, söndagen därpå anländer jag till Sverige sent på kvällen. Idag har jag bytt rum - flyttat upp till gästrummet på övervåningen och städat mitt gamla rum så att den nya au pairen Isabelle som kommer senare ikväll får det rummet redan från början. Packningen börjar så smått reda ut sig och jag konstaterar igen att det inte är så ont om plats som jag tidigare trott, hittills har det gått väldigt smidigt.

Det är alltså mycket som händer för mig nu och många tankar som far genom huvudet. I ena stunden ser jag så mycket fram emot att komma hem att jag knappt vill åka till Australien först, i andra stunden vill jag verkligen inte lämna mitt liv här och allt vad det innebär. Ibland känns det som att jag varken vill åka hem eller stanna kvar här, och ibland vill jag göra båda sakerna på en och samma gång. Det är med andra ord lite svårt att sätta ord på vad jag känner men på det stora hela är jag positiv och ser fram emot alla bra/spännande/roliga saker jag har framför mig samtidigt som jag väljer att inte tänka på de sämre. Det ska ändå bli roligt att komma hem och väl på plats i Australien kommer jag tycka att det var rätt beslut att åka dit en sväng först. Jag kommer ju aldrig ha så nära dit och med tanke på hur viktigt Australien är för Nya Zeeland känns det ändå som att en resa dit verkligen hör till mitt år här.

Den här helgen har varit en finfin Aucklandhelg. I fredags hade jag och Frida en liten hej då-middag ute med ett par svenska kompisar, vi funderade på att gå ut för en drink efteråt men det blev efterrätt på ett café istället vilket var riktigt mysigt. Igår, lördag, tog vi en långsam morgon, uträttade några ärenden under dagen och gick på rugby tillsammans med en tysk och en skotsk tjej som bor i Fridas område. Med tanke på att jag inte är intresserad av rugby var det riktigt roligt. Det var tydligen en dålig match egentligen men med tanke på att jag inte sett några andra rugbymatcher hade jag inte så mycket att jämföra med. I vilket fall hängde jag med i spelet och de viktigaste reglerna och det var inte alls så långtråkigt som jag trodde att det skulle kunna bli. I själva verket var det roligt att vara en del av atmosfären, nästan 50 000 åskådare där såklart de flesta hejade på All Blacks, Nya Zeelands lag. De vann förresten över England, som de spelade mot, vilket var extra roligt. Med typ två minuter kvar stod det lika men då gjorde All Blacks ett fempoängsmål (eller vad man nu kallar det) så att slutresultatet blev 20-15, snacka om att stämningen var på topp då! Att gå på All Blacks-match (ni där hemma kan omöjligen förstå hur stort det är här) i svart dunjacka, sjunga nationalsången för full hals och titta på hakan, det är så kiwi det går att bli och det måste ses som en bra kiwi-avslutning på det här året!

Återigen får jag tacka Frida för bilden jag så smått stulit från henne - nu kan jag i alla fall skylla på att min kamera gick sönder på Samoa och att det inte riktigt går att se hur fina dessa gruppkramar var på bilderna tagna med min mobilkamera!